Krönika

Maktens företrädare antar allt mer auktoritära drag. Men de gör det med tydligt folkligt stöd. Länge använde vi ”populism” som ett skällsord för dem som fångade vanligt folks oro över samhällsutvecklingen. Men nu när populisterna segrat och allt fler partier kommer med populistiska krav är det dags att bita i det sura äpplet och konstatera att vi är på väg i samma riktning som Putin, Trum och Erdogan, för att nämna några som pekar med hela handen, redan har dragit iväg.

Här finns plats för en reflektion. Vi behöver bara skruva lite på orden så inser vi att granne med det fula kan mycket väl något positivt finnas. En populistisk ledare kan också benämnas ”folklig”. Och en auktoritär ledare kan framstå som en auktoritet, alltså någon som kan sin sak.

Med auktoritär tänker vi ofta ”lydnad”, men rätt nära det ordet är också ”ordning”.

Fundera över vilka skollärare som vi tyckte var bäst! Var det ”demokraterna” som lät alla komma till tals och lektionerna flyta iväg i tjafs där de oroliga och mindre vetgiriga fick allt utrymme, där ”misstroendevotum” var vanligare än intressanta lektioner, eller var det ”auktoriteten” som höll ordning och fyllde klassrummet med kunskap?

Diskutera gärna med dina bekanta och gör listor på ”bästa lärarna”. Jag gissar att de flesta är mer ”auktoritära” än ”demokratiska”. Eller snarare, de var auktoritära demokrater. 

Lyssnande, bestämmande.

Ställt inför inre och yttre hot uppmanas vi att sluta upp kring den gemensamma värdegrunden (som är något inexakt formulerad för att kunna användas i bästa fall övertalande, i sämsta fall repressivt).

Vi behöver exempelvis mer övervakning, kontroll av folk som åker utomlands och kanske beter sig illa, förbud mot medlemskap i subversiva organisationer, mer stöd till samhällstillvända sammanslutningar.

Och allt tal om den svenska modellen, om vår gemensamma välfärdssektor, hotet såväl inifrån (vinstjägare och terrorister) som utifrån (Putin, Trump, etc) kommer, kombinerat med den allomfattande populismen att ge oss en politisk regim som, oavsett färg, antar auktoritära drag. Och detta med folkligt stöd.

Folkligt stöd, eftersom människor föredrar ordning före kaos. Och hellre röstar på dem som lovar att styra upp framför dem som inte lovar något bestämt.

Vi är på väg in i den auktoritära demokratin. Det bör vi diskutera med viss känsla för nyanser.