Lars Stjernkvist (S) avgår som kommunalråd och lämnar sina politiska uppdrag.
Det var ett märkbart taget kommunalråd som rusade in på pressträffen klockan nio i Rådhuset. Inte likt den Lars Stjernkvist som under de tio åren som Norrköpings starke man i stort sett alltid varit punktlig och ingett lugn när han bjudit in pressen. Inte ens morgonkaffet hade han hunnit med.
Men så var det heller inget vanligt inlägg han publicerade på facebook strax innan klockan sju på tisdagsmorgonen. Ett inlägg han filat på ett tag, visar det sig.
– Jag började fundera på det här, säg förra vintern. Men så kom det en pandemi i vägen och en hint om att alla förhandlingar om Ostlänken med Trafikverket skulle behöva tas om, och då kändes det inte som det var rätt tid att avgå, säger han.
I inlägget skriver han att det är dags att låta någon annan ta över. Med exakt två år kvar till nästa val, känns det schysst att låta efterträdaren bli varm i kläderna.
– Eftersom jag redan nu vet att jag inte ställer upp i nästa val, är det en bra tid att avgå nu.
Tisdagen den åttonde september tyckte han var en bra dag att meddela detta på. Ända tills han gjorde det. Ett par timmar senare skulle riksdagen öppnas och en ny regering presenteras. Snart började journalister att ringa och fråga om han månntro är föremål för en ministerpost?
– Då insåg jag att det kanske inte var ett så bra tillfälle, säger Stjernkvist, som på frågan om det ligger något i det svarar:
– Nej.
Under sina 13 år i Norrköpingspolitiken har Lars Stjernkvist totalt haft 73 uppdrag som bland annat ledamot, ersättare, ordförande och ombud. Att så mycket tid skulle ägnas åt att förhandla om en järnväg med Trafikverket, kunde han aldrig tro. Det han gick in med när han tackade ja till ordförandeposten i kommunstyrelsen var istället att bryta upp blockpolitiken – något som lyckats på såväl kommunal- som statsnivå – att höja skolresultaten – även där sågs en förbättring i våras – och att få Norrköping och Norrköpingsborna att bli lite mer stolta över sin stad.
– Det kanske låter lite fluffigt, men den här staden är så mycket bättre än vad många har förmågan att uttrycka. Vi har ett av Sveriges bästa kulturliv och fantastiska pedagoger, exemplifierar han.
Vad han ska göra nu är oklart.
– Jag är 62 år och känner att jag vill göra ett rejält arbetspass till. Jag har massor med energi kvar och stapplar inte i mål som ks-ordförande, utan jag går småvisslande till jobbet varje dag. Men det är dags att lämna över!