På lördagen samlades 55 medlemmar i Landsbygdspartiet oberoende, LPo, till ett extra årsmöte och valupptakt i Sandviksgården i Kolmården.
På programmet stod valstrategi och den preliminära rikslistan, en lista som ska fastställas vid riksstämman i mars.
Deltagarna kom från Luleå i norr till Skåne i söder. Att de samlades i Kolmården beror på att här bor köttbonden Åke Karlsson, 75, som är förste ersättare i partistyrelsen.
Han toppar partiets östgötalista till riksdagen, och är nr 16 på valkommitténs förslag till rikslista. Partiet har inte länsavdelningar i hela landet.
Rikslistan toppas av partiordförande Erika Sörengård, Örebro. På fjärde plats finns Pierre Ländell, Kinda. Och så Åke Karlsson på plats 16.
– Det är på valbar plats. Får vi fyra procent ligger det någonstans kring 17-18.
Tror du att ni kommer in i riksdagen?
– Det beror på hur intressanta vi kan bli och vad det är för frågor som berör folk.
En lokalavdelning i Norrköping är på gång.
– Vi kommer att ha ett ordinarie årsmöte i början av december. Vår avsikt är att vi ska finnas med i valet även på kommunal nivå.
Bland partiets nio viktigaste frågor finns återbäring till regionerna. Fastighetsskatten på 5,5 miljarder kronor på vattenkraftsanläggningarna borde stanna i regionerna och inte gå direkt i statens kassa, menar LPo.
En kraftig ökning av betesdjur i hela landet, fler småskaliga slakterier för att undvika långa transporter, och stopp för frilevande vargar i Sverige är andra förslag. Vargar ska hållas i hägn eller djurpark, säger Åke Karlsson.
– Det är en otrygghet som är enorm, säger han om vargförekomsten.
Landsbygdspartiet vill också att Sverige ska lämna EU och stärka det nordiska samarbetet.
Åke Karlsson vill inte placera in Landsbygdspartiet på någon höger-vänsterskala.
– Vi har sagt att "oberoende" står för att på riksnivå kommer vi aldrig att gå in i något organiserat samarbete med något parti, men däremot kan vi stödja alla partier i frågor som är i linje med LPo:s politik.
Karlsson menar att landsbygden är bortglömd i svensk politik, och att alla politiska beslut, som det om Ostlänken, har fokus på centralisering.