Förra gången kommunstyrelsen träffades blev det bråk om platsen, då Sverigedemokraterna och Moderaterna förde fram SD:s kandidat Naima Johansson som den som skulle ta den ena av oppositionens två platser i en grupp om totalt fem personer. Styrgruppen ska arbeta mot våld mot barn och unga och mot hedersvåld.
Vänsterpartiet hävdade sin rätt till platsen, då V tillsammans med MP och Fi i kraft av sitt valtekniska samarbete är näst största oppositionsblocket efter Moderaterna. Oppositionsrådet Sophia Jarl (M) stödde i stället SD:s kandidat som den som jämte henne skulle utgöra oppositionens representation i styrgruppen.
Efter en sluten omröstning i kommunstyrelsen om alla fem kandidaterna, där Mona Olsson (V) tog den andra oppositionsplatsen, blev det diskussion om det formellt riktiga, varpå kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist (S) föreslog att ärendet skulle bordläggas till nästa sammanträde.
I måndags var det dags igen, och nu blev det ett slutligt beslut, vid en ny sluten omröstning i kommunstyrelsen.
– Det blev så som det blev förra gången. Jag föreslog ju bordläggning för jag ville inte att det skulle finnas någon tveksamhet kring formalia, säger Lars Stjernkvist och säger att det framför allt var för att ingen skulle misstänka att majoriteten på något sätt försökte manipulera tillsättningarna.
– Vi fick en ordentlig dragning av förvaltningen om vad som formellt gäller.
Efter den slutna omröstningen gick platsen till Mona Olsson (V).
– Sophia Jarl och Moderaterna menar att vi lägger oss i oppositionens val, säger Stjernkvist, som dock menar att när oppositionen inte kan komma överens då är det enda rimliga att rösta som om det varit ett proportionellt val.
– Det är verkligen motvilligt som vi från majoriteten lägger oss i vilka som ska representera oppositionen, för det borde oppositionen själv klara ut. Men i och med att de inte är överens får det de här konsekvenserna.
– Egentligen är det inte formaliafrågan som är det anmärkningsvärda, utan det anmärkningsvärda är att vi även i valfrågor har en situation där M och SD går ihop och samarbetar för att få ett ökat inflytande, säger Lars Stjernkvist.
– Det är en förändring av Norrköpingspolitiken som vi ser, menar han.
– Vi som har följt fullmäktige är kanske inte helt överraskade. Vi har sett i sakfrågor att SD och M ofta finner varandra, och nu gör de det också i valfrågor.
Stödet från M gör att SD kan få ett större inflytande än deras väljarstöd gett dem, menar Stjernkvist.