30 poliser, som antingen har erfarenhet av att arbeta på strategisk ledningsnivå eller på polisens kommunikationsavdelning, samt 62 journalister har intervjuats i den nya rapporten "Hur hanterar polisen journalister?". Fram träder en bild av polisens kommunikationsstrategi som i näst värsta fall kan liknas vid en dimridå. I värsta fall handlar det inte om att enbart undanhålla och filtrera information utan om rena lögner.
Bakom rapporten står Stefan Holgersson, polis och professor vid polishögskolan i Oslo, samt universitetslektor i utveckling av informationssystem på Linköpings universitet och Ossian Grahn, jurist och journalist.
– Det är en konstruktion som polisen har när det gäller polismyndighetens kommunikationsstrategi som vi skulle kritisera andra, ickedemokratiska länder för, men vi är så bra så här är det ingen fara, säger Stefan Holgersson.
Intervjuerna med polisanställda bekräftade också bland annat den åsikt som många journalister framförde - att det finns en utbredd rädsla hos anställda att yttra sig i media.
Den "nya" kommunikationsstrategin inom polisen inleddes i samband med omorganisationen inom polisen 2015. Hundratals personer arbetar numer med att kommunicera ut polisens budskap snarare än att svara på framförd kritik. Polisen har cirka 250 socialamediekonton att hantera.
– Det läggs stora resurser på att kommunicera en positiv bild av polismyndigheten som istället kunde användas för leverans av kärnverksamheten, säger Stefan Holgersson.
– Det finns även en nära koppling mellan poliser på högre positioner och politiker och att från politiskt håll kritisera polisen ett år innan valet funkar inte så bra, säger Stefan Holgersson.
Men han anser att det är viktigt att den starka tystnadsstruktur som finns inom polisen lyfts fram. Den kulturen gynnar varken allmänheten eller polismyndigheten i längden.
– Det framkommer i rapporten att både journalister och poliser som intervjuats ser stora problem och att tystnadskulturen kommer att utarma förtroendet för polisen, säger Stefan Holgersson.
Så länge det inte uppstår ett riktigt stort problem möts ofta journalister som kräver svar och utlämnande av handlingar av tystnad.
– Om det blir stor uppståndelse så säger man från polismyndigheten att "vi jobbar med det", eller att man inte kan "uttala sig om enskilda detaljer", säger Stefan Holgersson.
Det får, menar han, stora konsekvenser.
– Hur gör en lokaltidning, vilken journalist vågar skriva ofördelaktigt om polisen, som man kan vara beroende av för att få "vanlig" information? Dessutom, hur ihärdig kan en lokaltidningsjournalist vara, när man kanske inte får ut handlingar och det krävs att man måste överklaga besluten?
Att journalister har svårt att få information ska enligt en polis som intervjuas i rapporten, inte enbart lastas polisen. De lokala journalisterna blir allt färre och har inte möjlighet eller fäster tillräcklig vikt vid att bygga upp förtroende med polisanställda. Kunskapsnivån hos journalister är ofta väldigt låg vilket försvårar att ställa initierade och kritiska frågor. "Numera kan journalisterna ena dagen arbeta med grova brott, andra dagen med ärende kopplat till socialtjänsten och tredje dagen rapportera från en festival."
– Det uppgavs att det går att "dra vilken vals som helst" för journalister något som inte var möjligt när det förr fanns fler erfarna och kunniga kriminalreportrar, säger Stefan Holgersson.