Och det var ändå innan omorganisationen hade trätt i kraft fullt ut. För funderingarna på att byta jobb fanns där innan, flera år innan.
– Jag såg under mina år som polis hur mycket som stegvis försämrades, till sist kände jag att jag inte kunde göra ett tillräckligt bra jobb, förutsättningarna fanns inte.
I grundenvar han positiv till en förändring som var nödvändig för att få en bättre samordning nationellt, men omorganisationen kom i fel tid med för låga löner och för få poliser.
För att få fler att söka sig till polisyrket har man nu sänkt antagningskraven till polishögskolan och de kan komma att sänkas ytterligare, men det tycker Mikael Stålberg är fel väg att gå.
– Man skulle istället sett till att behålla yrkets status och höja lönerna, då hade man kunnat behålla fler kompetenta och erfarna poliser samtidigt som man kunnat rekrytera fler nya.
Själv har han velat bli polis sedan barnsben, med en pappa inom kåren som han såg trivdes, var drömyrket klart. Men vägen dit inte spikrak.
– Jag har en personalvetenskaplig kandidatutbildning i grunden, men jag hade bara läst två år när jag bytte utbildning och kom in på polishögskolan, säger Mikael Stålberg.
När han väl började jobba som polis hamnade han en kväll i samma polisbil som Mats Löfving, då länspolismästare i Östergötland.
– Då i början var han då och då med ute på fältet, när han fick veta att jag inte hade läst färdigt min andra utbildning sa han att jag borde göra det.
Samtalet i polisbilen mynnade ut i att Mikael avslutade sina akademiska studier, till viss del med stöd av Polismyndigheten.
Genom åren såg polismyndigheten till att vidareutbilda honom, bland annat en avancerad förundersökningsledarutbildning.
Många av hans tidigare kollegor som nu väljer att lämna polisyrket är både erfarna och välutbildade, utbildningar påkostade av myndigheten, men som nu blir till meriter när de söker andra jobb.
– Kåren utarmas på kunskap och erfarenhet och för de som är kvar blir det än svårare att få förutsättningar att kunna göra ett bra jobb, säger Mikael Stålberg.
Han har alltid varit en stolt polis, men det var den allt starkare känslan av otillräcklighet, där han som utredningsbefäl inte kunde hjälpa vare sig utredarna eller poliserna på fältet tillräckligt för att känna att han gjorde ett bra jobb, som fick honom att söka sig bort från myndigheten.
– Jag kände inte heller att jag kunde ge medborgarna det stöd de behövde när de utsatts för brott, säger Mikael Stålberg.
Nu jobbar han som internutredningschef på Kriminalvården. Under sig har han sju utredare runt om i landet och förutom att utreda medarbetare som inte sköter sitt arbete på rätt sätt, hamnar exempelvis incidenter på anstalterna, självmord, rymningar, rymnings - och fritagningsförsök och juridiska beslut på hans bord.
– Det handlar också om att vara med och utveckla verksamheten, att komma med åtgärdsförslag när något har gått fel, men också titta framåt och sprida goda exempel.
Han är nöjd med sitt val och trivs på Kriminalvården, men han saknar kollegorna inom polisen. Och kickarna som fanns där i början.
– När man satt och fikade på natten med sitt turlag och det kom ett larm och alla bara sprang, det var ett adrenalinpåslag och en kick som jag är långt ifrån nu.
Men fördelarna med det nya jobbet överväger stort, det sociala livet är enklare eftersom han bara jobbar kontorstid. Och lönen är bättre. Mycket bättre.
– Jag jobbar inte mindre nu men lönen är mer i paritet med min arbetsinsats och det ansvar jag har, säger Mikael Stålberg.