Anders Selevik och kollegan Leif Hermansson har hängt ihop sedan de började som poliser och jämnåriga som de är, de fyller med bara några dagars mellanrum, väljer de också att kliva av samtidigt.
– Det är med både glädje och vemod som jag slutar, jag har alltid trivts på jobbet, hela polistiden har varit en glädje, säger Anders Selevik.
Stundtals har han känt att han gjort nytta och det är den drivkraften som varit moroten med jobbet, att hjälpa människor. Sedan 1998 har han jobbat på avdelningen grova brott.
1999 drabbades vi av en mordvåg som slutade med polismorden i Malexander, vilket ledde till ett möte Selevik aldrig glömmer. Som en av två förhörsledare av den senare dömde polismördaren Jackie Arklöv, insåg han att det var ett mycket speciellt fall som skulle följa med honom för resten av livet.
– Två unga poliser som brutalt avrättas, det berörde oss alla starkt.
Ett annat fall som för alltid lever kvar i minnet är mordet på Cajsa i Norrköping 2005.
– Ett fall som det lever man med intensivt och länge och det går inte att skaka av sig för att man har slutat jobbet, säger Anders Selevik.
Och så finns det fall som lever kvar för att man inte lyckats lösa dem. Som fallet "Lollo", där polisen har en misstänkt men inte någon kropp och kan därför inte knyta ihop alla trådar så det räcker för att väcka åtal. Än.
Men det finns falla som lever kvar fast de är lösta - åtminstone avgjorda i en distans. När det gäller dubbelmordet i Hageby påsken 2014 fick det ett för de allra flesta oväntat slut.
– Utredningen fick ett, enligt mig, helt fel slut, när hovrätten anser att det kan ha funnits en okänd skytt som avlossat de dödande skotten. Det kanske inte var mord, som han dömdes för i tingsrätten, men dråp, säger Anders Selevik.
Han har också stört sig på utgången i nerbrännandet av Palace 2006 där tre män fälldes i tingsrätten, men friades i hovrätten.
– Fast de hade glassplitter under skorna, dna- på en yxa och bensin på kläderna, säger Anders Selevik.
På fredagen tog han sin pistol, sina handfängsel och bältet och stoppade ner i en blå ikea-kasse och åkte till utrustningsförrådet i Linköping och tackade för det 43 år långa lånet. Nu blir det mer tid över till annat.
– Jag kanske ska lära mig laga mer mat, men säkert är att det blir golfspel och en hel del fiske. Klart är också att jag kommer ratt sakna pratat med kollegorna och det goda samarbetet med dem, åklagare och poliser under åren.
Läs mer:Polischefen lämnar "Huset"