Leif Hermansson väljer att gå i pension flera år i förväg, trots att det hade varit ekonomiskt fördelaktigt att jobba längre.
– Det finns annat än pengar och man vet ju inte hur länge man lever.
I hela sitt vuxna liv har han jobbat som polis. Först som en del av den betalda polisutbildningen. På 80-talet var han en del av "City-gruppen" som med relativt fria tyglar höll ordning i centrala Norrköping.
En knäskada satte stopp för Hermanssons patrullerande, men efter att ha avbrutit rehabbehandlingen i förväg började han jobba i "vakten".
– Jag var tvungen att göra något, det vara så långtråkigt att vara hemma.
Sedan blev det åka av. I radiobil, eller målad bil, eller bil med saftblandare eller vad man väljer att kalla polisbilarna för. Ofta tillsammans med kollegan Anders Selevik. Och det är kollegorna som gjort att han stannat under alla år.
– Kårandan, inte den där "hålla varandra bakom ryggen- varianten", utan den riktiga vänskapen. Att man kan lita på varandra i alla lägen.
Du menar som på fotbollsplan, man vet var de andra är även om man inte ser dem?
– Ja, en stor del av ens liv är ju tid med kollegor som man kommer väldigt nära, säger Leif Hermansson.
1995 gick han sin första chefsutbildning. Sedan blev det jobb på dåvarande narkotikaroteln där han så småningom blev chef. Han har även basat för Aktionsgruppen, ett lyckat samarbete med andra myndigheter i kampen mot organiserad brottslighet.
Norrköping är unikt på så sätt att Hells Angels har lämnat stan, men det vill inte Hermansson ta åt sig äran för.
– Näe, de var väl inte de vassaste knivarna lådan, om jag säger så.
När polisen organiserades om 2015 klev han in i rollen som chef för grova brott.
Som chef ser han fotbollslandslagets Janne Andersson som en förebild.
– Den som tycker att det är roligt att gå till jobbet gör ett bra jobb och jag tror till fullo på att man som lag är starkare än enskilda individer, säger Leif Hermansson.
Han kommer inte sakna de nattliga joursamtalen, men pulsen och kickarna när det bränner till på jobbet.
Nu får han försöka få upp pulsen på golfbanan istället och mer tid för läsning - helst en hårdkokt deckare.
Och hårdkokt har också verkligheten blivit under Hermanssons tid vid polisen.
Men trots det så slämnar han dörren till polishuset på glänt.
– Man vet aldrig, kanske gör jag något framtida inhopp, säger Leif Hermansson och ser lite sådär "fullifan" ut som han gör när han vet något, men inte riktigt vill säga vad.