Arnór håller isländska IFK-traditionen vid liv

"Pekings" nye islänning har representerat sitt land på ungdomsnivå och om utvecklingskurvan fortsätter stiga så är det inte alls omöjligt att Lagerbäck slår en pling till Norrköpingsspelaren.

– Jag tycker att Lagerbäck är en bra coach och det var fantastiskt nära att Island tog sig till VM-slutspelet i Brasilien. Vi var väl besvikna i ungefär tio minuter efter kvalmatchen (mot Kroatien), men sedan insåg man vilken prestation laget ändå hade gjort.

IFK Norrköping hade förra säsongen en av allsvenskans mest fruktade mittfältare i Martin Smedberg Dalence, som låg bakom nästan alla fasta situationer på offensiv planhalva.

Traustason ser sig dock inte som Martins efterträdare.

– Nej, det var nog inte därför IFK värvade mig. Jag är en offensiv mittfältare som gjort en del mål från distans. Jag kan spela på alla positioner på mitten, men oftast har jag varit centralt placerad, berättar Arnór på engelska.

Likt sina tidigare landsmän i Norrköping har han snabbt snappat upp sitt nya språk.

– Jag förstår rätt mycket, kan ta emot Jannes (Andersson) instruktioner på svenska. Islänningar brukar ha lätt för att lära sig svenska. Kanske lättare än vad ni har för isländskan, säger han och skrattar.

Mittfältaren har alltid haft en önskan att spela fotboll i en större liga än den hemma på Atlantön.

Han har redan hunnit pröva på en kort sejour hos Ulf Sandnes i Norge.

– Jag var där i tre och en halv månad och hann göra tio matcher i tippeligaen, berättar han.

Arnór har rätt bra koll på vad andra isländska spelare gjort för IFK Norrköping.

– Känner ju till Stefan Thordarson, GardarGunnlaugsson och Gunnar Thorvaldsson. Gunnar träffade jag förresten när jag var i Norrköping och provspelade förra säsongen. Han hade bara bra saker att säga om klubben och jag kände tidigt att jag ville hit.

Vad fick du för intryck av Janne Andersson, er manager?

– För mig är det naturligtvis viktigt att coachen känns rätt, och det klickade med Janne. Han lyssnar på oss spelare och allt sköts verkligen professionellt.

Någon skillnad mot ligan hemma på Island?

– Det går fortare, tempot är högre här. Fast det är inget som skrämmer. Det gäller bara att komma in i det.

Hur har du anpassat dig till livet i Norrköping?

– Det har fungerat bra. Min flickvän flyttade med mig från Island så då blir det inte så ensamt hemma. Hon har förresten besök av sin mamma och syster nu när jag är borta här, förklarar han. Keflavik är ju en liten stad med bara 15 000 invånare så en viss skillnad är det såklart.

I yngre ålder var det inte helt självklart att Arnór skulle bli fotbollsspelare.

– Nej, jag höll på med basket också och var ganska bra. Jag kom nästan med i ungdomslandslaget som pointguard. Jag ska försöka gå och titta på Norrköping Dolphins någon gång, vet att de spelar i högsta ligan i Sverige.

Som nykomling i IFK Norrköping har han fått vara med om inkilningsritualerna. Ingen "rookie" kommer undan.

– Jag fick ställa mig upp och sjunga en isländsk sång inför spelartruppen. Hade inga problem med det, var inte det minsta nervös, säger han och ler igen.

Ni är många mittfältare som konkurrerar om en plats i startelvan.

– Så ska det vara. Konkurrensen stör mig inte på något sätt. Jag har skrivit ned mina personliga mål för säsongen på ett papper. Fast vad som står där håller jag för mig själv.