Att sätta upp en korsvandring runt påsk, med fjorton olika stationer, inspirerat av Jesus väg till korset i Jerusalem, Via Dolorosa, smärtans väg, är en gammal tradition som är vanligast i den katolska kyrkan. I gamla medeltidskyrkor i Sverige finns det korsvägsstationer.
Jonas Agestam, präst i Svenska kyrkan och träslöjdare, började med korsvandringar i Söderledskyrkan när han arbetade där, sedan han dekorerat den kala kyrkomiljön med egentillverkade kors.
Nu har han tagit upp det även i S:t Olai kyrka, där han i dag arbetar. Han har tillverkat åtta kors, och konstnären Ronny Knutsson har bidragit med sex abstrakta målningar, där man kan ana en korsform.
Totalt alltså fjorton stationer med korta texter, en vandring runt i kyrkolokalen.
Korsvandringen i S:t Olai kyrka är en utställning om Jesus väg mot korsfästelsen och graven, från vilken han enligt Bibeln återuppstod, men också ett sätt att fundera över sitt eget liv, en meditativ pilgrimsvandring.
– Både för att minnas Jesus, men också ta in det i sitt eget liv. Vad är min korsvandring? säger Jonas Agestam.
I de korta texterna på varje station har kyrkans kommunikatör lyft fram ett ord, som "ödmjuk", "anklagat" och "korsfäste".
– Det kan vara en enkel meditationsrunda. Har jag anklagat någon, dömt någon eller känner jag mig dömd av någon?
Ett kors är gjort som ett metallgaller, med en stor nyckel.
– Ibland känner vi oss instängda i oss själva, ofria. Vi kanske inte ser var nyckeln till vår egen frihet är någonstans.
Vid den fjärde stationen, där ordet är "ödmjuk" får man nästa leta efter det lilla kors som hänger vid sidan.
Det är tillverkat av masurbjörk, som Agestam beskriver som "lite eldig, nästan som eldslågor", och en långsmal träbit med ett mörkt inslag, en träbit som sägs komma från det danska krigsfartyget "Enigheten" som ligger på Kalmarsunds botten.
Ett annat kors är enkelt, två trästörar, med en trasa som för tanken till Veronikas svetteduk, från när Jesus ansikte torkades under den tunga vandringen.
– Det kanske får vara lite skabbigt och fult, säger Jonas Agestam och tittar på korset.
– I kyrkan är det mycket som är väldigt välputsat, vackert och påkostat, men det var nog inte så vackert när han vandrade.
Förhoppningen är att nästa gång ska fler delta i utställningen och tillverka sitt eget kors.