På Heddas kinder rann små floder av tårar när hon hulkade fram "Det är mitt fel, jag kanske inte stängde burdörren ordentligt".
Fast Nils både var ledsen och arg, så förstod han att det var en olyckshändelse och att han också skulle kunna slarvstängt dörren. Kanske.
Mamma och pappa försökte trösta och säga att Monster säkert skulle komma fram innan påsklovet var slut. Men Nils kände sig inte det minsta lugnad. Den här påsken skulle verkligen inte bli som en vanlig påsk och nu skulle de inte ens ha Monster att gosa med.
Långfredagen blev den längsta och tråkigast dagen i Nils och Heddas liv, de fick inte ens gå påskkärring och påskgubbe i år ju.
De fortsatte att leta efter Monster och satte upp lappar i trappuppgångarna i husen runt omkring, men Monster var som bortblåst.
Inte ens tanten på balkongen mittemot såg han till. Fast det hängde för ovanlighetens skull inga kläder på tork på hennes balkong. Och katten såg han inte till. Sedan slog det honom: Tänk om tanten egentligen är en påskkärring och har tagit på sig alla färggranna kläder, tagit sin sopkvast och sin katt och flugit iväg till Blåkulla."
"Hedda! Tror du tanten är en påskkärring?"
Dagen gick och det blev påskafton, en dag som Nils och Hedda brukade se fram emot eftersom det var då de fick påskägg fyllda med sitt favoritgodis. Men när Nils återigen stod och tittade ut genom fönstret kunde han inte ens känna sig glad över tanken på godis. Allt han tänkte på var Monster.
På eftermiddagen såg han att det rörde sig på tantens balkong. Hon sopade med sin kvast. Och hängde upp tvätt. Färggranna kläder. Nu var han helt säker på att hon var en påskkärring på riktigt.
Mörkret kom krypande och ännu en dag utan Monster var snart till ända när det ringde på dörren och Nils sprang för att öppna.
Utanför stod en påskkärring, ja eller om det var granntanten, med en korg som hon sträckte fram med ena handen. I korgen låg två påskägg.
"Jag tänkte att ni inte fått så många påskägg i år och eftersom jag jobbar på en godisfabrik så tog jag med lite från jobbet igår."
"Tack, sa Nils och Hedda som nyfiken kommit till dörren".
"Men jag tror inte det är godiset som är viktigast, sa tanten och sträckte fram andra handen som hon hållit gömd bakom ryggen"
I korgen låg en kanin och mumsade på en morot.
"Monster, skrek Nils och Hedda av glädje".
Så gick det till när deras kanin blev den bästa påskharen någonsin.