2015 var stort och minnesvärt, men inte på långa vägar lika händelserikt som snurriga, sköna, underbara sportåret 2016. Häng med på en återblick.
Året vi strax ska ta farväl till var i många meningar helt fantastiskt. Man inser efter en djupdykning i arkivet att det faktiskt hände galet mycket i 011-området.
Det var tolv månader som bjöd på spänning, överraskningar, stora segrar och djupa besvikelser.
Och framför allt var det just – mycket!
Under normala år rätt avspända juli brakade SM-veckan igång mitt i centrala Norrköping. På sju dagar avgjordes inte mindre än 47 idrotter och vi fick bland mycket annat se världsstjärnor som blivande OS-guldvinnaren Sarah Sjöström och Therese Alshammar duellera i Centralbadet under några stekheta dagar.
Nej, det var långtifrån någon normal vecka.
SM-veckan var kanske rentav lite för stor för sitt eget bästa – jag tog själv upp ämnet i en krönika under sommaren – med lite för många sporter, men succén var ändå given. Inte minst tack vare det formidabla sommarvädret som lockade ut massor av folk på stadens gator och torg.
Mest uppskattade jag nedslagen vid Motala Ström där kanotpolo och jetski med lite perspektiv kom att bli mina personliga favoriter.
Sommaren kom föga oväntat att handla mycket om IFK Norrköping, som bytte manager, sålde spelare och lirade Champions league-kval mot norska Rosenborg. Detta samtidigt som folket strömmade till Östgötaporten för att se Sveriges mest underhållande fotbollslag.
Regerande mästarna försvann direkt ur cupen, slutade trea i allsvenskan, vilket i mina ögon är en bragd med tanke på de enorma förändringarna som gjordes i spelartruppen och på bänken.
Något säger mig att fotbollsåret 2017 kommer bli minst lika kul för ”Peking” och fansen.
IFK vänder blad med mer muskler än någonsin förr i föreningens snart 120-åriga historia. Spelartruppen nästan svämmar över av talang.
Lika starka står inte stadens övriga elitklubbar.
Norrköping Dolphins, Vita Hästen och Vargarna sliter som vanligt med ekonomin. Det är naturligtvis trist att många rubriker handlar om nedskärningar, besparingar och personalförändringar när de flesta av oss mycket hellre vill läsa om sportsliga framgångar.
Helt utan såna var vi inte, lyckligtvis.
Adnan Chuk-ledda Dolphins överraskade många genom att med små medel kriga sig fram till SM-final där mäktiga storfavoriten Södertälje blev för svårt och vann efter fyra raka matcher. Landslagscentern Joakim Kjellbom bar laget på sin gängliga kropp och prestationen var verkligen maxad.
Vita Hästens säsong 2015/16 slutade inte lika roligt.
Efter den succéartade debuten i hockeyallsvenskan (avgörande kval till SHL mot Modo) tog laget nu några stapplande skär bakåt. Man missade kvalet uppåt (och undvek förvisso nedflyttningsserien) vilket gav en rekordkort hockeyvår – men extra lång semester – för spelare och supportrar.
Den nya säsongen har börjat ännu skakigare, inte minst efter många avhopp där det mest sensationella var Fredrik Jensens frivilliga sorti för bara några veckor sedan. Hästens vd var både kritiserad och hyllad, men jobbade som en häst för föreningen och lämnade knappast någon oberörd.
Har det lugnat ned sig i Vita Hästen nu? Njae, det kan nog brisera en och annan nyårsbomb i Himmelstalundshallen redan i vinter. Jag skulle i alla fall inte bli ett dugg förvånad om det smäller igen.
Motorfolket har all anledning att oroa sig över sina kära vargar. Speedwaysporten lever under utrotningshot och den allsvenska säsongen 2016 var ett skämt med fem ekonomiskt svaga klubbar.
Nästa år blir det ännu värre.
Vargarna har endast tre konkurrenter i landets näst högsta serie och det känns tyvärr som en tidsfråga innan svenska seriesystemet är helt dött och begravet.
Hoppas jag har fel, men känslan är allt annat än bra.
Med det sagt: Gott nytt år!