Det är väl inte så troligt att "Blåvitts" spelare lusläste lördagens Folkbladet (denna artikel) men hade man gjort det skulle man i alla fall blivit varnade.
Nicklas Bärkroth utvecklade där sina tankar kring "Pekings" anfallsvapen på just kanterna. Vi snackar om en skaplig arsenal med trixiga speedkulor som Bärkroth själv, Niclas Eliasson, David Moberg Karlsson (vilade i lördagens IFK-batalj på Ullevi), Nikola Tkalcic, Christopher Telo och faktiskt ytterligare några som exempelvis 17-årige talangen Pontus Almqvist.
Den här gången var det Niclas Eliasson, nyförvärvet från AIK, som satt inne med nycklarna i ett läge då Norrköping kört fast under en ganska trist inledning med många felpass från bägge lagen.
Göteborg var närmast ett ledningsmål i första halvlek.
Scenförändringen efter paus var spektakulär – trots managern Jens Gustafssons försäkran om att man inte gjort några taktiska omdispositioner under vilan.
Jens förklarade det hela med att "det tar tid att hitta rätt på naturgräs om man inte är riktigt van vid det".
45 minuter tog det för gästerna att fixa läxan och nu ligger vägen till cuptiteln om inte vidöppen så åtminstone fullt körbar.
I nästa omgång, semifinalen, är man garanterad hemmaplan mot antingen Elfsborg eller Brommapojkarna. Göteborg får hoppas att antingen Norrköping eller AIK tar hem cupen. I så fall är nämligen göteborgarna kvalificerade för europacupspel i höst.
21-årige Niclas Eliasson gjorde verkligen allting rätt efter sidbytet: Utmanade den lite trögare Martin Smedberg Dalence (oj, vilka resor den förre Peking-hjälten bjöds på) och serverade superinlägg mot anfallarna.
Sedan skadar det såklart inte att ha kompisen Kalle Holmberg i hysterisk målform i boxen. Två nya påpassliga baljor på Eliassons känsliga inlägg betyder elva fullträffar på sju matcher under försäsongen.
Tänk om den där målformen håller i sig i allsvenskan.
Noterar även att Norrköping spelat sju raka matcher mot Göteborg – utan att förlora. Det är mäktigt.
Inte heller ska vi undervärdera betydelsen av att ta en tung skalp på naturgräs. IFK Norrköping får ofta höra att man är ett utstuderat "konstgräsgäng" och det är väl inte så underligt att laget med allsvenskans kanske bästa passningsspel får bättre betalt på plast än på gropigt naturgräs.
2–1-segern mot IFK Göteborg borde tysta de värsta kritikerna ett tag.