Med facit i hand kunde man tro att Jens Gustafsson bytt ut hela startelvan efter 45 minuters spel.
Det var kollektiv krampkänning redan efter 20 minuter. "Peking" blev stillastående, fantasilöst och energifattigt medan Sundsvall trampade på mot förnyat allsvenskt kontrakt hemma i sin Idrottspark.
Giffarna kunde haft 2–0 med sig till vilan, men David Mitov Nilsson och hans överliggare (läs: Linus Hallenius ribbträff) räddade IFK som under hela hösten haft oerhört svårt att imponera i 90 minuter och fortsätter att blanda och ge i sina prestationer.
Efter paus briljerade Kamraterna lite grann på det sätt man gjorde inledningsvis mot Malmö häromsistens.
Sundsvalls 2–0 var visserligen en aning turligt – bollen ändrade riktning på Andreas Johanssons häl och ställde Mitov Nilsson – men sammantaget var det IFK som bestämde på banan.
När det inte fuskas i löpningar och hemjobb, ja, då brukar motståndarna vika ned sig. Särskilt om underlaget är konstgräs som den här kvällen.
Insatsen var alltså okej, men varken GIF Sundsvall eller IFK Norrköping hade någon anledning att fira det oavgjorda resultatet.
Som ju...
....innebär att medelpadlagets allsvenska existens är i högsta grad hotad inför de sista två omgångarna.
...också betyder att IFK Norrköping kan missa Europa league-kvalet nästa år. Förmodligen måste man helt enkelt vinna Svenska cupen i vår för att få den möjligheten igen.
Även om både ledare och spelare i föreningen framhåller att en sjätte plats i allsvenskan är något mycket bra, så tror jag inte de flesta supportrarna håller med. Efter två urstarka säsonger är det bara mänskligt att betrakta en plats strax över tabellmitten som ett halvt misslyckande.
Det är ju inte så att medel saknats för att höja kvalitén på spelartruppen.
Med två omgångar kvar är det tyvärr dags att säga adjö till Åtvidabergs FF som har det tveksamma nöjet att se fram mot derbyn mot Linköping City i division 1 nästa säsong.
Det krävs nämligen en mirakelvändning av gigantiska mått om Kopparvallens hjältar ska rädda sig kvar i serien.
Att ÅFF – tvåfaldiga svenska mästare på 1970-talet – får lämna superettan är kanske ingen skräll men visst svider det lite extra när de riktigt klassiska klubbarna försvinner ner genom seriesystemet.
Jag hoppas att östgötaklubben är tillbaka i elitfotbollen inom kort, men varken ekonomi eller sportsligt kunnande talar för att den önskningen kommer att besannas.