Thomas Näppi har ett ovanligt jobb
Mård, fasan och hjort. Det är några av de djur som Thomas Näppi stoppar upp i Rävlyans konservatorsstudio i Övre Hävla. Men tamdjur ger han sig inte på.- Det är lite etiskt snaskigt att stoppa upp sin katt, säger han.
Konservatorn Thomas Näppi är mitt uppe i arbetet med att sy ihop en fasan. Det gör han med en vanlig sytråd. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
Thomas har konserverat djur i tio år. Yrket har han lärt sig av sin svärfar, som han gick lärling hos i två år. Thomas är både skogsarbetare och jägare så steget in i branschen var inte särskilt stort.
- Du måste ha ett djur- och naturintresse i botten för att göra det här. Skogen har alltid varit mitt tempel och jag har alltid tyckt det är roligt att titta på djur, säger han.
Frysta djur
I regel är djuren frysta när de kommer till honom. Att montera ett mindre djur tar ungefär en dag och kostar runt tusenlappen för köparen.
Under Thomas år som konservator har både yrket och kunderna förändrats. Tidigare var yrkesknepen hemliga, men nuförtiden delar man med sig av både metoder och material. Idag finns det 20 konservatorer i branschföreningen Sveriges Zoologiska Konservatorer och i Finspångs kommun är Thomas Näppe ensam om sin yrkestitel.
- Det svåraste är att få grejerna att se levande ut. Vem som helst kan flå och göra grundjobbet, men att få det att se verkligt ut är svårt, säger Thomas.
Sågspån
Momenten i arbetet är många. För att torka fasanskinnet ytterligare låter han det åka runt i en trumma med sågspån. Sedan blåser han bort spånet med vad han kallar en bak- och framvänd dammsugare.
För att räta ut några tillknycklade fjädrar använder han pipen på en en vanlig kaffepanna, som får ånga dem raka.
Överallt i Thomas källarverkstad ligger prylar och verktyg som vittnar om det lite annorlunda arbetet. Saxar, penslar, borstar, knivar och ögon av glas. De sätter han för det mesta dit sist. Thomas slår sig ner på en välanvänd kontorsstol som är täckt av ett mufflonskinn. Han börjar pensla insidan på skinnet med en konserveringsvätska innehållandes arsenik för att skydda mot skadeangrepp. Kropparna som han fyller skinnen med består av träull eller plast.
Nya köpare
Thomas kunder är allt från gamla damer, som vill stoppa upp sparvhökar som har flugit in i fönstret, till jägare. Men de vanligaste kunderna är större gods.
Förr om åren var det vanligare att "Svenssons" ville få djur uppstoppade, men det är det inte längre.
- Folk har mindre pengar. Man lägger inte pengarna på en fasan man har kört på på vägen. Då är det bättre att köpa limpa eller kaffe, säger Thomas.
Han stoppar bland annat upp hjortar, älgar, fåglar, ekorrar, mårdar och bävrar. Till de lite ovanligare jobben hör ett varghuvud, en järv och ett lodjur. Däremot monterar Thomas inte tamdjur. Av etiska skäl.
- Folk blir ledsna och får tankar om att bevara sin hund i konserverad form, men det går över och man köper en ny valp. Och jag kanske inte kan få hunden på det sättet som de har upplevt den. Så jag gör inte det.
Inte heller gör han fiskar eller reptiler. Anledningen till det är att han är har bättre kunskap om däggdjur och fåglar.
- Man måste ju sminka hela fisken och det är ett helt företag.
Lera i huvudet
Fasanens huvud fylls med lera och träull, istället för muskulaturen som har tagits bort. När han fäster metalltrådar i fågelns nya kropp knakar det till i ljumsken på fasanen.
Sedan syr han ihop fågeln med en vanlig sytråd.
- Det är den värsta biten, säger Thomas.
Reglerna från Länsstyrelsen för vad som får och inte får konserveras är strikta. Vilda fågelarter inom EU och vilda däggdjursarter i Sverige tillhör det tillåtna. Men själv samlar Thomas inte på uppstoppade djur.
- Vad ska jag med dem till, säger han och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter