Det var den 23 april 2016 som de båda männen till synes oprovocerat gav sig på en person beväpnade med en träpåk och kulhammare när denne kom hem till parkeringen vid sin bostad.
39-åringen slog hammaren mot en av männen på parkeringen. Slaget träffade höger kind och ner mot axelpartiet varav mannen började blöda ymnigt.
Målsäganden flydde in i en trappuppgång, varefter gärningsmännen följde efter och mannen blev slagen ytterligare en gång.
De båda gärningsmännen lämnade sedan platsen i bil. Vad som föranlett misshandeln är inte klarlagt, men hovrätten skriver att "enligt hovrättens mening står det emellertid klart att de tilltalades agerande inte har varit vare sig slumpartat eller impulsstyrt, utan har bakomliggande orsaker som inte är kända".
Den överklagande 41-åringen har genomgående hävdat att han inte varit delaktig i själva misshandeln. Han menar att det som skedde, skedde bakom hans rygg. 39-åringen har i sin tur hävdat att han inte var på platsen under angreppet, men på ryggen på hans t-shirt hittades blod från den misshandlade mannen.
Såväl tingsrätten som hovrätten har dock dömt båda männen då de anser att brottet begåtts tillsammans och i samförstånd.
När fallet nådde hovrätten valde rätten att sänka straffet till ett år och tre månaders fängelse, i stället för tingsrättens ursprungliga dom på två år.
Misshandeln är enligt rätten att betrakta som grov då hammaren, om den träffat på annat ställe i huvudet, kunde ha vållat mycket stor skada. Det nämns också att slagen inte utdelades med full kraft och att skadorna blev relativt lindriga i jämförelse med hur det kunde ha gått om gärningsmannen slagit med full styrka.
41-åringen yrkar nu på att rätten frikänner honom från grov misshandel och olaga hot samt tar bort beslutet om skadestånd.