Fler och fler kommenterar och diskuterar med redaktionen via sidan på Facebook. Nyligen bestämde redaktionen att den som blev den femtusentrehundrade personen att gilla vår sida skulle uppvaktas med besök av Folkbladets chefredaktör. Gillarna nummer 5300 visade sig bli Irene och Ola Jarme i Prästköp i Finspångs kommun. Eftersom det är jag som är chefredaktör så ringde jag upp paret och frågade om det passade att jag tittade förbi med några bakelser, en kamera och ett anteckningsblock?
Det gjorde det.
Med bistånd av dottern Elisabet Jarme som var på besök tillsammans med två familjehemsbarn så slukades godsakerna snabbt. Elisabet bor annars i Borggård; cirka fyra kilometer från Prästköp. I Borggård bor ytterligare en dotter medan Irenes och Olas son bor i Motala.
Ola och Irene är pensionärer sedan några år tillbaka. Ola lämnade den industri som idag heter Siemens i Finspång efter 50 år. Han gick lite före 65 års ålder eftersom han drabbades av en muskelreumatism som ibland gjorde det svårt för honom att ens sitta upp på en stol. Han åt mängder med smärtstillande tabletter och Kortison. Men sedan tre år tillbaka så har han helt lagt av med medicinerna.
Dottern Elisabet fick honom att prova ”Chaga”; ett slags parasitsvamp som växer på björkar. Sprängticka kallas den på svenska. Enligt Elisabet Jarme är Sprängticka en uråldrig medicinalväxt som har använts under tusentals år i Asien.
”Jag kokar bitar av Sprängticka och dricker sedan spadet. Och för mig har det verkligen hjälpt. Så nu vågar jag inte sluta”, sa Ola och skrattade. Elisabet är noga med att påpeka att Sprängticka är inget som faller under Allemansrätten som man kan plocka ungefär som lingon och kantareller i skogen.
”Man måste alltid ha tillstånd av markägaren. Och så finns det ju att köpa i pulverform också”, sa Elisabet.
”Det kostar fyra gånger mer än vad snuset gör, så det måste vara fina grejer”, sa Ola med ett stort leende.
Irene var ”hemmafru” under många år när barnen var små. Sedan har hon arbetat på Hällestadgården och de sista tio lönearbetsåren var hon verksam inom Hemtjänsten i Finspångs kommun.
”Det var ett fint jobb att åka runt här ute i bygderna och hälsa på hos de gamla som behövde hjälp med det ena och det andra. Arbetet var bra upplagt och även om vi åkte ensamma i våra bilar så hade vi alltid möjlighet att ha kontakt med varandra via telefoner”, berättade Irene.
Ola och Irene bor i det gamla stationshuset i Prästköp. De köpte det på anbud 1973 och den 15 december det året så åkte den lilla familjen - Elisabet var två år - ut från Finspång för att ta sitt nya hem i besittning. Det var ”svinkallt” och det fanns inte en vedpinne i hela det avlånga - 18 meter långt och fem meter brett - huset.
”Jag fick hugga och såga upp några av väntsalsbänkarna i huset för att vi skulle få något att elda med”, sa Ola.
De har prenumererat på Folkbladet i femtio år. Precis när de flyttade ut till Prästköp bytte de dock till NT under ett par år. Folkbladet var en eftermiddagstidning på den tiden och utdelningen gick till så att busschauffören saktade ner lite, öppnade dörren och kastade ut Folkbladet i diket.
”Sedan när Folkbladet också blev morgontidning så bytte vi tillbaka”, sa Ola som under 30 år också var politiker för S i Finspång. Det blev ”350 fullmäktigemöten”, berättade han. ”Medan jag såg till barnen och hemmet”, sa Irene.
Nu ser de fram mot husvagnssäsongen.
”Så fort vinterhjulen åker av bilen så lär det bli några resor till Ullared och kanske till vårt älskade Strömstad”, sa Irene. Bilden på deras gemensamma Facebooksida har också husvagnskoppling.
”Bilden kommer från skördefesten på Öland dit vi åker sista helgen i september”, berättade Irene.
Gilla oss gärna på Facebook du också. Med lite tur kan det visa sig vara värt ett oväntat besök och en bakelse eller två!