Det är ett skelettet av en enorm byggnad och en kraftig röklukt som möter en när man kliver ur bilen i Hållstad. Det ryker fortfarande från det höga torkhuset. Fram till klockan 12 på måndagen var räddningtjänsten fortfarande ansvarig för att se till att elden inte tog fart igen, men nu har de lämnat och ägarna tar över ansvaret.
Det är UIric Nilsson, kommunalråd i Söderköping, och hans bror David, som äger och driver gården. Ulric har just fått en matlåda levererad av prästen på orten, och vi sätter oss i trädgården.
– All ingående el till gården var mitt i smeten där det brann. Nu är vi fem hushåll som får dela på lika mycket el som till ett hus. Laga mat är svårt då, och först igår fick vi igång fjärrvärmen till bostadshusen, säger Ulric.
Det var strax efter klockan 16 på fredagseftermiddagen som det började brinna i ladugården. Det blåste kraftigt och när räddningstjänsten kom dit var ladugården i princip övertänd.
– Exakt vad som hänt är det ingen som vet. Jag satt på kontoret när en anställd, John, ringde och sa att det ryker från torkhuset. Min första tanke var att det brann i en traktor. Jag sprang ner och kunde bara konstatera att det brann rejält och ringde 112 medan John ringde efter David.
De började direkt att ställa om grindarna så att korna skulle kunna springa ut och började lossa dem.
– Det blev mörkare och mörkare och röken tjockare och tjockare. Vi fick mota ut djuren. Djur vill ju tillbaka till tryggheten, och en del vände om och ville in igen. Efter en kvart, kanske en halvtimma, såg vi ingenting. Vi gav upp och sprang ut, berättar han.
Hur kändes det då?
– Jag tänkte bara på att få de kor som redan var ute att inte springa in igen, att rädda de som räddas kunde.
Ungefär hälften av mjölkkorna i ladugården klarade sig, men runt 60 kor och de minsta kalvarna fick sätta livet till.
Familjen mår efter omständigheterna bra, men det är så klart en tragedi.
– Man är inte mer än människa, och självklart har jag mörka stunder, och ännu mörkare stunder. Men det är ännu mer känslosamt för min bror. Jag ser de kor här bakom som vi kunde rädda. Men han är mer en riktigt "komänniska", och kommer ihåg de vi har förlorat. Han kommer ihåg deras mor och mormor och ser det som att ett släktled har dött ut.
Det som ändå är en ljusglimt i sorgen är all hjälp och det stora stöd de upplevt från grannar och medmänniskor.
– Det var så många som kom hit när det brann, de höll sig undan men fanns behjälpliga. Några kom med vagnar och skjutsade djuren till andra gårdar.
Utöver det kan han inte räkna hur många värmande sms han har fått.
Vad som startade branden är det ingen som vet, polisen misstänker inget brott och har avskrivit ärendet.
Har ni någon egen teori?
– Alla teorier vi haft har fallit. Vi har ingen aning.
Hur ser du framåt? Kommer ni att bygga upp ladugården?
– Det här är en kogård och har alltid varit det. Inga beslut är fattade men vi måste se framåt. Vi ska göra vårt bästa för att det ska bli så bra som möjligt, säger Ulric.
Och det andra yrket han har då, kommer han att orka med kommunalrådsrollen?
– Jag kommer tillfälligt att växla ner något. Det blir Peter Karlström som får ta över en del, men jag kommer att fortsätta.