Första året blev det 80 kilo honung, vilket i sig är bra eftersom Tom tycker väldigt mycket om honung, dessutom vann hans första honung pris.
- Jag lämnade in en burk och så tittade de på färgen och smaken och konsistensen, säger Tom.
Lugnas av röken
Om årets honung också blir prisbelönt återstår att se. Tom har i alla fall varit och kollat till bina nu på vårkanten. För att se till att de har överlevt och att de har mat fram tills naturens skafferi slår upp portarna.
Vid invintringen matades bina fem, sex gånger för att stå sig fram tills nu, men för att vara på den säkra sidan ger Tom dem sockerlösning.
Han får skjuts av mamma Anna till sina bikupor som han har en bit ifrån hemmet. Utanför bilen tar de på sig heltäckande kläder, handskar och bislöjor för att undvika att bli stuckna om bina blir irriterade.
Tillsammans hjälps de åt att bära med sig den utrustning som krävs. Rökpusten har de med sig för att lugna bina.
Tom sätter vant eld på lite äggkartong och så lyfter de på locket på bikupan. Att bina lugnas av röken är för att de tror att det är en skogsbrand och att de måste lämna kupan och för att klara det äter de och när de ätit sig mätta blir de lugna.
Fascinerande
Toms bin ser ut att må finfint i sina stapelkupor, de är inte det minsta aggressiva utan låter tålmodigt Tom lyfta upp ramarna. Det ser rent och fint ut.
- Jag är helt fascinerad, det är absolut ingen uppoffring, säger Anna men tillägger att det nog blir en packmoppe för Tom när han fyller 15 så att han kan se till sina bin själv.
Några planer på att skaffa fler kupor och bin i år har han inte.
- Det får nog vänta, nu ska jag få dem jag har att överleva.