Varje år dör runt 100 personer på eller intill det svenska järnvjärnvägsnätet. Att så få av olyckorna uppmärksammas är för att en majoritet av dem är självmord. Så sent som på torsdagkvällen inträffade en olycka med dödlig utgång vid Tullbron i Linköping.
Det handlar om människor som medvetet hoppar framför tåg eller som sitter, ligger, står eller går i spåret utan att försöka undkomma tåget. Oftast på sträckor där sikten är skymd och lokföraren inte hinner bromsa i tid.
Nu kan dock trenden vara på väg att brytas.
– Trafikverket har inlett ett arbete med att försöka få ned antalet personpåkörningar (både självmord och olyckor) på järnväg. Vi har ännu inte kommit så långt att vi vågar dra några slutsatser om effekterna, men så här långt i år ser siffrorna bättre ut än de gjort på länge, säger Erik Lindberg på Trafikverket som leder arbetet.
Går det att tala om ett trendbrott?
– Nej. Den slumpmässiga variationen från en månad till en annan kan vara stor. Men om minskningen håller i sig året ut kan vi kanske börja tala om ett sådant. Hittills i år har vi haft 16 omkomna jämfört med 27 under samma period i fjol. Vårt mål är att 2020 ha minskat antalet självmord med åtta per år, till max 55.
Hur stor del av järnvägsnätet är extra drabbad av olyckor och självmord?
– 60 procent av personpåkörningarna sker på 6–7 procent av järnvägsnätet, säger Erik Lindberg.
Åtgärderna består av bland annat kameraövervakning och svårforcerade stängsel på vissa avsnitt. Detta för att förhindra att obehöriga befinner sig på spårområdet och med kamera kunna upptäcka dem i tid.
Hjälper stängsel och kameror? Beger sig inte bara personen i fråga någon annanstans eller väljer en annan tidpunkt?
– Nej. Det är en vanlig missuppfattning att det inte tjänar något till att försöka förhindra självmord. I själva verket har det visat sig att detta bara gäller i ett mindre antal fall. Det finns forskning som visar att omkring 90 procent av personer som förhindras att begå självmord dör långt senare i livet och då av andra orsaker.
Den mest olycksdrabbade sträckan i Östergötland är Vikingstad–Linköping–Linghem. Där tog 12 personer sitt liv 2005–2014.
I Östergötland monterades runt 1,5 mil svårforcerade stängsel upp vid extra utsatta partier, med bland annat skymd sikt, under slutet av 2015.
– Nu ska vi noga följa statistiken och följa upp om det behövs mer, säger Britt Lisra på Trafikverkets Region Öst.
Andreas Torin i Linköping har arbetat som lokförare i 13 år och är anställd på Arriva. Än så länge har han själv varit förskonad från att köra på en människa.
– Men man har ofta hjärtklappning och oron finns där hela tiden. Vid ett tillfälle fick jag information om att det låg en människa på spåret på en sträcka med skymd sikt, hade jag inte fått den informationen hade jag inte hunnit bromsa.
Lokförarna har väl inarbetade rutiner för hur de ska bete sig då en person befinner sig på spåret.
– Först ska vi bromsa och signalera. Går det inte att stoppa tåget i tid ska vi blunda för att inte få ögonkontakt med personen, för att skona oss själva. Därefter finns en särskild samtalskedja att ringa och lokföraren tas omedelbart ur tjänst för att få hjälp.
Hur länge är olika från fall till fall.
– Det är vanligt att människor, som är ute i sista minuten, springer över spåren för att gena. Det önskar man verkligen att de kunde sluta med.