Mia Kjällander, vilthandläggare på Länsstyrelsen i Östergötland är tacksam för alla rapporter som lämnas in till databasen skandobs.se.
Det har förekommit ganska många vargobservationer under hösten och början på vintern i närheten av Finspång, som ligger i utkanten av Långbogenreviret.
Länsstyrelsen i Östergötland som inventerar reviret mellan 1 oktober och 31 mars kan konstatera att det finns fler individer än man tidigare räknat till, genom att säkra dna-spår. Det är den kull som föddes före skyddsjakten i somras, där man har reviderat antalet valpar.
Före skyddsjakten hittades rester av en förruttnad valp. Efter att alfatiken fälldes, kunde man konstatera att hon fött kull.
Antalet har varit oklart. Nu har prover från på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) fastställt att det var minst fyra valpar som föddes i somras.
– Det första dna-svaret visade att det fanns två. Nu har det kommit nya dna-spår på ytterligare två valpar. Sedan har vi fått spår på att valparna som var födda 2019 finns kvar. Så totalt är det, vad vi vet, åtta vargar i reviret. Fyra valpar från 2020, tre från 2019 som också är kvar. Sedan alfahannen som är kvar, säger Mia Kjällander.
Hon är inte förvånad över utfallet. Det fanns spår, som inte var säkrade, på att kullen 2020 kunde varit fler än vad man uppskattat.
– Personen som hittade kadavret i somras sa att han hade sett tre valpar till. Det kunde vi inte verifiera då. Det är först nu med hjälp av dna som vi kunnat göra det. Det visade sig att den här tiken troligen hade haft åtta foster i magen. Om det är så många som föddes eller som absorberats, eller fler som dött, vet vi inte. Dödligheten är ganska stor den första månaden. Så det är kanske de här fyra. Vi får se.
Det finns totalt åtta vargar i Långbogenreviret i norra Östergötland, enligt nya uppgifter från Länsstyrelsen.
De tre vargarna födda 2019 börjar närma sig könsmogen ålder, vilket innebär att de snart kommer lämna reviret. Vargar rör sig över stora områden på upp till tio kvadratmil i familjegrupper. Under parningstiden februari–mars lämnar de könsmogna flocken.
Sedan skyddsjakten har många observationer har gjorts.
– Nu är det många som har tagit in sina tamdjur. På det sättet får vi avvakta med att säga hur det blir framöver. Man vet inte hur många av de som är födda 2019 som blir kvar. De ska dra iväg snart. Att alla stannar i samma revir när de är två år är inte särskilt troligt, säger Mia Kjällander, som följer upp de flesta observationer som rapporteras in till skandobs.se.
– Det är vi tacksamma för.