Annette Waldemar är specialistsjuksköterska på Kardiologiska kliniken på Vrinnevisjukhuset och är doktorand på 50 procent sedan 2018. Hennes forskningsprojekt handlar egentligen om närståendes upplevelser av ett hjärtstopp, och om deras rätt att få närvara under ett återupplivningsförsök.
– De ska ha möjlighet att säga farväl, vill du vara med så ska du få vara med, säger Annette Waldemar.
Under 2020-2022 åkte hon runt i landet och intervjuade personer som överlevt ett hjärtstopp och deras närstående, fyra till tio månader efter händelsen. Det var då hon upptäckte att uppföljningen efter ett hjärtstopp i det närmaste är obefintlig.
– De hade inte fått prata med en enda människa om det här traumatiska som de varit med om.
Enligt riktlinjer från Svenska rådet för hjärt-lungräddning (HLR-rådet) och European resuscitation council ska alla som överlevt ett hjärtstopp erbjudas en strukturerad uppföljning, så att vården kan hitta de som behöver extra stöd eller rehabilitering.
– Men det har varit extremt dåligt, vi har inte haft den uppföljning som de skulle ha fått. Många hade inte ens fått prata med någon om hjärtstoppet innan de lämnade sjukhuset. Den första de pratade med var jag som kom och intervjuade dem, säger Annette Waldemar.
– En patient fick flera panikångestattacker under samtalet för att det väckte sådana känslor. Jag kände att det här är inte acceptabelt, utan vi måste på något sätt hitta de här patienterna.
Just ångest och oro är vanligt hos de som varit med om ett hjärtstopp.
– Helt plötsligt är man inte odödlig längre. Det kommer tankar om liv och död och väcker mycket existentiella frågor. Även familjen påverkas och blir orolig, så det är ofta en jobbig tid.
Utöver det gör ett hjärtstopp att det inte kommer syre till hjärnan, och ju längre hjärtstoppet pågår desto större risk för skador på hjärnan. Resultatet kan bli allt från hjärnskador som gör att du inte fungerar i ditt dagliga liv till mildare problem som koncentrationssvårigheter på jobbet.
En annan vanlig konsekvens är att drabbas av sömnsvårigheter.
– Man vill inte somna på kvällen för att man är rädd för att hjärtat ska stanna på natten. Jag intervjuade en patient som satt uppe till fem på morgonen, och sen bara vågade somna med öppen dörr så att en närstående skulle se eller höra om det hände något.
På Annette Waldemars initiativ i samarbete med läkare, sjuksköterskor och kurator från de tre sjukhusen har Region Östergötland beslutat att öppna en ny mottagning för att nå den här patientgruppen. I slutet av februari kom verksamheten igång i anslutning till de hjärtstoppsmottagningar som finns på länets tre sjukhus. Ett gemensamt vårdprogram har tagits fram så att alla patienter som överlevt hjärtstopp och närstående ska få en enhetlig uppföljning och vård. Det gäller oavsett vilken avdelning hjärtstoppet inträffat på eller om det skett utanför sjukhuset.
– Det är vi unika med, säger Annette Waldemar.
Eftervården kan sen bestå av samtalsstöd, kontakt med arbetsterapeut eller fysioterapeut exempelvis.
Hur känns det att din forskning lett fram till något så konkret?
– Det känns väldigt bra. Någon måste prata för det här i vårt land och ta tag i det. Det har varit min drivkraft hela tiden, att vi ska få till en förändring.