De åtta personerna misstänks i olika utsträckning för barnporrbrott. Vad östgöten misstänks för villl åklagaren ännu inte gå in på i detalj.
– Som jag ser det just nu är skälet att jag släppt honom att det mesta talar för att misstankarna mot honom försvagats. Men i vilken utsträckning eller inte de kommer att kvarstå måste utredningen visa.
Efter insatsen häktades fyra av männen, en av dem 58-åringen som är hemmahörande i Östergötland.
– Gemensamt är att de alla är misstänkta för barnpornografibrott, säger Reena Devgun.
Hon förklarar att man först i efterhand analyserar materialet. Alltså först misstänks personerna, baserat på att olämpligt material finns lagrat på enheter. Först senare analyseras materialet av specialister.
– Det är det påträffade materialet som avgör om man är misstänkt för brott, säger åklagaren.
Den slutliga granskningen av materialet kvarstår nu. Baserat på hur mycket material det finns på de olika personernas datorer är det svårt att sia i en tid.
Det kan också vara så att 58-åringen frias från alla misstankar efter utredningen.
Detta är dock inte första gången mannen misstänks för liknande brott.
58-åringen har, som Folkbladet tidigare rapporterat, dömts år 2000 för grovt sexuellt utnyttjande av en gatupojke i Riga. Han ska ha kommit i kontakt med en man i Riga via internet, som bodde ihop med en pojke. Tillsammans med en annan man flög 58-åringen som hade med sig en videokamera till Riga och besökte internetkontakten. Två pojkar i tioårsåldern kom till lägenheten, där utnyttjades de sexuellt och filmades.
1998 dömdes han för människorov efter att ha kidnappat och utnyttjat en liten pojke i Stockholmsområdet. Pojken försvann spårlöst efter att ha lekt utanför familjens hus. Trots ett stort spaningspådrag hittades inte pojken. Dagen efter påträffades pojken gråtandes en knapp kilometer från sitt hem och berättade att han blivit bortförd av en okänd man i en röd bil.
De första nio åren genomgick han rättspsykiatrisk vård med särskilt utskrivningsprövning, och därefter i öppen form. Det innebar att det gjordes hembesök i hans hem en gång i månaden. Enligt läkarutlåtandet inför utskrivningen framgår att mannen inte längre tänker på samma sätt som han gjorde när brotten begicks, han har inte heller bagatelliserat de brott han begått. Mannen har under den öppna tvångsvårdstiden levt under stabila förhållanden och uppgett trovärdiga skam- och ångerkänslor och har god insikt i sin problematik.
Förvaltningsrätten bedömde att det inte längre fanns anledning att tvångsvårda honom eftersom risken att han återfaller i brottslighet av allvarligt slag bedömdes som låg, vilket innebär att den inte är högre än hos normalbefolkningen.