Linda Kernell har en brokig uppväxt som startar i Stockholm, fortsätter i Göteborg men också har nedslag i Umeå och i Östergötland utanför Boxholm. Nu bor hon i Mem på Vikbolandet och jobbar på Linköpings universitet sen 2008 där hon undervisar i drama, konstnärliga metoder, svenska och muntligt berättande. Det sistnämnda ägnar hon sig också åt på fritiden, då hon deltar i så kallade berättar slam. Det påminner om poetry slam i upplägget men handlar om berättande i form av improvisation, skrönor och livshistorier stället för poesi.
– Jag har tävlat i SM tre gånger och blev svensk mästare för ett antal år sedan, säger Linda.
Att hon även skulle ägna sig åt berättande i textform växte fram under lång tid. Boken Världarna har hon skrivit på i fyra år. Det började som en självbiografi men landade i en självbiografisk roman där de flesta namn är utbytta.
– Jag skriver utifrån mina minnen, men minnen är förädiska och alla upplever saker olika.
– Jag ville berätta med utgångspunkt i min uppväxt. De förortsskildringar jag läst har jag sällan känt igen mig i. Jag har delvis gjort en omvänd klassresa, eller gjort en U-sväng egentligen, säger hon.
Linda Kernell föddes på Östermalm med en pappa som var nästan färdigutbildad läkare och en mamma som var arkeolog och jobbade på Historiska museet.
– Hade inte mina föräldrar skilt sig när jag var två hade jag förmodligen haft ett helt annat liv.
Skilsmässan resulterade i att mamman tog med sig Linda och flyttade till Kortedala i Göteborg, en arbetarstadsdel med mycket utsatthet.
– Det var rätt mycket problem där. Det kändes som att alla mammor var ensamstående, det var min bild av världen, säger Linda.
Pappan försvann helt ur Lindas liv och de sågs första gången när hon var 13 år. Mamman fick ett jobb på museum men tjänade inte mycket. Många av de andra föräldrarna i Kortedala arbetade på SKF, Svenska Kullager Fabriken.
– Vi var annorlunda. Hade annorlunda kläder, annorlunda möbler och pratade annorlunda. Det gjorde att jag blev retad.
När Linda blev äldre gick hon med i Fältbiologerna och de som var med där tillhörde mest övre medelklass och överklass. Det var som två olika världar som möttes. Samma sak när Linda besökte sin mormor i Umeå, som hade helt andra politiska åsikter och värderingar än mamman.
– Min mormor trodde på Gud och mamma var ateist. Mormor bakade bullar och mamma har väl aldrig bakat någonting.
Underförstått handlar boken Världarna mycket om klass och segregation.
– Det är inget nytt med segregation, jag såg det så otroligt tydligt, säger Linda.
Genom sin mammas bakgrund fick Linda, trots den stökiga omgivningen, ett "kulturellt kapital", som hon säger. Det har hjälpt henne att göra den där U-svängen, att börja studera och göra karriär.
– På ett sätt har jag varit privilegierad, men jag har ändå känt av det här att man kan bli stämplad utifrån var man kommer.
Men boken är också ett tidsdokument från 1960- och -70-talet fram till i början av -80-talet, där musiken, strömningar i tiden, längtan efter kärlek, frihet och tillhörighet spelar en stor roll.
Vad vill du ge läsaren med den här boken?
– Jag vill att det ska vara spännande och att man vill läsa vidare. Och att man ska börja fundera på sin egen uppväxt. Under vilka förhållanden man växt upp och hur det kan påverka. Det skulle vara roligt.