Öna ligger i Nykils socken, söder om Linköping. Kulturreservatet, som förvaltas av Östergötlands museum, är ett skogshemman beläget vid Stensjön och består av fyra små jordbruk i ett mycket stenigt landskap.
Tanken med ett residens på Öna är att bild- och formkonstnärer, författare, musiker, skådespelare, filmare och andra kulturutövare här ska erbjudas både boende och arbetsmöjligheter.
Initiativet kom från länskonstkonsulent Lena Wiklund vid Östergötlands museum, som ville starta ett konstnärsresidens, där man kopplar samtidskonst med kulturhistoria.
– Konstnärer har en annan syn än vad historiker har, och de kan få fram saker som kan vara spännande att förhålla sig till, säger Lena Wiklund.
2019 inleddes Öna Residency Pilot för att undersöka om Öna var en möjlig plats för konstnärsresidens. Sex konstnärer bjöds in för att se vad som händer när den konstnärliga processen flyttas från en urban miljö ut till periferin.
Inför vistelsen på Öna fick de träffa kulturhistoriker för att få en inblick i Önas historia och persongalleri.
Sommaren 2019 tillbringade Lena Wiklund tillsammans med konstnärerna två helger på Öna, utan tillgång till el eller rinnande vatten.
Deltagande konstnärer var Mattias Hofvendahl, Linköping, Aldís E Hoff, Norrköping, Anx Kupiainen, Norrköping, Rasmus Sköld, Vadstena, Jennifer Spångerud, Boxholm och Sissi Westerberg, Rejmyre.
– De blev så entusiastiska att de ville genomföra ett gemensamt projekt, säger Lena Wiklund.
– De fastnade för en ganska udda figur på Öna, som hette Verner "Mosen" Ahnberg.
Han var ett original, som satte en extra skorsten på sitt lilla hus och fixade grindstolpar med guld på för att få det att se bättre ut. För hundra år sedan lät han bygga en dansbana på Öna, för att "träffa ett fruntimmer", ett misslyckat projekt.
En del i konstnärsresidenset blev att med kärleksfull respektlöshet återuppföra hans verk, i "Dekadansbanan". Det var en av programpunkterna vid Önadagen den 2 maj.
Konstnärerna, där alla utom Westerberg kunde vara med, skapade en "nöjesmetropol", på Öna, med inspiration från Ahnbergs kreativa metoder att omvandla sig själv och sin omgivning från det enkla till stiligt. Ingenting är vad det först verkar vara. Dansbanan är av papp och gästerna är gamla potatissäckar.
En utställning med hela resultatet från projektet Öna Recidency ska visas på flera platser i Östergötland.