– Vi känner oss lite eftersatta och bortglömda. Samtidigt inser vi ju att vi gör detta i en orolig tid då regionen sitter i en dålig ekonomisk sits, säger Lena Hermansson Klint, en av tre initiativtagare till upproret.
De övriga är Petra Lundström och Marie Öhlin, den senare arbetar på Vårdcentrum Finspång.
Lena var själv undersköterska innan hon vidareutbildade sig till vårdadministratör, en grupp som kanske går lite under radarn i den stora vårdapparaten. Detta trots att man är över 800 administratörer i vår region.
Utbildningen är tvåårig.
– Många tror nog att vi fortfarande är läkarsekreteraren som existerade för 30-40 år sedan och som i huvudsak satt och skrev ut journalanteckningar. Men i dag har vårdadministratören ansvar för löner, schemaläggning, patienter, man beställer prover, arbetar med IT och telefoni, fortsätter Lena Hermansson Klint som själv arbetar på barnklinik och därmed har kontakter med socialtjänsten och andra organisationer utanför sjukvården.
Ansvar och kompetens har utökats, men löneutvecklingen har inte hängt med, menar trion bakom Östergötlands löneuppror.
Enligt sajten lönestatistik.se är medellönen för en vårdadministratör i Östergötland 25 762 kronor. I en jämförelse med övriga riket är det varken särskilt högt eller lågt. Ingångslönen som nyutbildad vårdadministratör var 24 500 kronor år 2023.
Nyligen hade man ett möte med Marie Morell (M), som är regionråd och ordförande i regionstyrelsen. Med på mötet var också Kaisa Karro, socialdemokratiskt oppositionsråd.
– Jag tycker att det var ett bra möte där vi diskuterade vad är det vi vill och vad vi behöver trycka på.
Gruppen lämnade också över en lista med ungefär 1 500 underskrifter, personer som stödjer vårdadministratörernas krav på högre löner.
Man yrkar även att redan anställda ska få löneökning i samband med höjd ingångslön med samma summa utöver årlig lönerevision.
– Vi förväntar oss ingen direkt respons, detta är mer ett långsiktigt arbete. Men jag känner att de lyssnade på oss och tog till sig våra åsikter, säger Lena Hermansson Klint.
Känns det inte som ett ganska svårt läge att framföra krav på höjda löner?
– Jo, så är det. Samtidigt finns det saker som man inte kan vänta med. Vi kan inte bara sitta på våra händer och vänta på att facket ska göra jobbet åt oss. Vi anser att vi är för dåligt betalda, men det räcker inte bara att vi konstaterar det emellan oss i lunchrummet.
Norrköpingsbon Tove Arntzen tog för bara några veckor sedan sin examen som vårdadministratör efter att ha utbildat sig i Linköping.
Hon var medveten om lönesättningen, men lockades av möjligheten att snabbt få jobb efter utbildningen.
– Det har under lång tid funnits många jobb att söka i regionen, säkert 15-20 tjänster, berättar hon.
Men strax innan Tove skulle söka arbete infördes anställningsstopp i Östergötland.
– Även i Sörmland är det anställningsstopp, så det kändes naturligtvis lite surt. För mig känns det lite för långt att pendla till Jönköpings län.
Planen var initialt att plugga till sjuksköterska, men Tove märkte efter ett tag att det inte var "hennes grej". Nu vill hon arbeta inom vården, men inte just med att behandla patienter.
Hon är insatt i vårdadministratörernas situation och beklagar anställningsstoppet i Region Östergötland.
– Jag förstår ju att de måste spara pengar, men den här yrkesgruppen jobbar redan hårt och skulle behöva bli fler