Under vintermånaderna är det lite lugnare för landshövdingen men så fort våren kommer ökar också antalet evenemang hon blir inbjuden till.
– Jag brukar försöka vara ledig nån dag på helgen, säger hon.
Jobbet upptar större delen av hennes vakna tid.
– När man tackar ja till ett landshövdingejobb ska man inte göra det om man inte är beredd att jobba mer än mellan åtta och fem, säger hon.
Men jobbet är också väldigt varierat.
– Jag är van att jobba mycket. Jag känner mig nöjd när jag jobbar, säger hon. Det är ett otroligt privilegium att ha ett jobb som jag har för det är så omväxlande.
Ung chef
Elisabeth blev chef på SSAB 1985. Då var hon 31 år fyllda.
Att bli chef var inte självklart.
– Jag hade aldrig reflekterat över termen chef, säger hon. Jag hade uppfattat att vara chef var att få skäll.
När tanken hade fått mogna antog hon ändå utmaningen och tog chefsjobbet. När det var klart gick hon i den stora maskinhallen och då kom tankarna.
– Jag fick bara ångest, säger hon och skrattar.
Sedan förstod hon att det också fanns fördelar med att vara chef.
– Det är mycket lättare att få saker att hända, tycker hon.
Måste våga
2005 utsågs hon till VD för Jernkontoret. Det är stålindustrins branschorganisation och genom det fick hon mycket kontakter med politiker. Bland annat satt hon med i regeringens globaliseringsråd.
– Jag lärde känna ministrar så pass att de såg vad jag gick för.
De tyckte att hon skulle passa som landshövding i Östergötland. En post som aldrig tidigare innehafts av en kvinna.
Det är många "första kvinnan ..." för Elisabeth Nilsson. Hon har vågat. Och det är också hennes råd till yngre kvinnor som ska utbilda sig.
– Det är viktigt för kvinnor att inte välja utbildningar som leder till vägs ände. Man måste våga och man måste utbilda sig vidare.
Läs mer i lördagstidningen som också finns som e-tidning