Sara Walters var endast några veckor gammal på ordförandestolen när helvetet brakade loss i stadsdelarna Skäggetorp och Navestad. Efterdyningarna till oroligheterna i Linköping och Norrköping har varit ett närmast dagligt samtalsämne i Östergötland sedan förra påsken.
De första kravallerna inträffade på Skärtorsdagen 2022 då hundratals personer attackerade polis och räddningstjänst med bland annat stenar, molotovcocktails och bangers.
Tre dagar senare, på påskdagen, blev det nya konfrontationer i Navestad.
Sammanlagt 300 poliser skadades i kravallerna som skakade Sverige.
– Det är bara en jäkla tur att vi inte förlorade kolleger under den här helgen. Jag blir fortfarande skakad när jag ser filmer från upploppen, berättar Sara Walters från Motala.
Hon var inte själv på plats ute på fältet. Ordförandeskapet i polisförbundet är en heltidssyssla.
– Ett år känns långt bort nu, men händelserna bär vi fortfarande med oss. Det är ingenting som glöms bort.
Analyser och utredningar har gjorts, och fler är att vänta. Sverige kommer att få leva länge med konsekvenserna av det ursinniga våld som okontrollerat släpptes loss i samband med att högerextreme politikern Rasmus Paludan tilläts hålla valmöten med koranbränning.
– Allt det här tragiska, våldet vi möttes av, har lett till bra diskussioner. Polisen har rannsakat sig själv och frågat vad som kunde gjorts bättre och vad som saknades. Det som hände förra påsken blev en ögonöppnare för många, fortsätter Sara Walters.
Undermålig personlig utrustning och fordon bidrog gissningsvis till onödigt många skador men östgötapolisen har lovats en uppgradering av befintligt material.
Men arbetet går trögt.
Polisens huvudskyddsombud Patrik Danielsson kritiserade egna organisationen i Aftonbladet nyligen.
– Det är som att polismyndigheten inte har lärt av sin historia. Vi har haft det förut och ändå hamnar vi i den här situationerna. Det är ett ganska dåligt facit, sade han bland annat, enligt Aftonbladet.
Sara Walters håller delvis med.
– Det är segdraget. Polisledningen vet vad man behöver, men det tar tid att genomföra eftersom allt ska ske enligt regelboken med upphandlingar och annat.
Hon påstår sig dock ha förtroende för den högsta ledningen.
– Jag anser att man gjorde mycket rätt där och då. Sedan kan organisation och kommunikation alltid bli bättre. Våra medarbetare ska naturligtvis ha de bästa förutsättningarna för att hantera såna här händelser.
Runt 50 personer har dömts för våldsamheter vid kravallerna. Några har fått fängelsestraff.
– I vissa fall hade jag önskat att straffen blivit hårdare. Det handlar inte bara om att skydda enskilda poliser, utan hela vårt rättsväsende.
Sara Walters säger sig inte ha sett någon massflykt från polisyrket efter kravallerna förra påsken.
– Nej, det kan jag inte påstå. Däremot är det några som placerats om och fått andra arbetsuppgifter. Personer som inte längre vill arbeta i yttre tjänst.
Är det rätt att ge tillstånd för exempelvis koranbränningar?
– Jag tänker så här, att vi har lagar och regler att förhålla oss till, men det är andra än jag som ska utreda vilka tillstånd som ska beviljas eller inte. Jag litar på att de bedömningar som görs är de rätta. Sedan är det enkelt att sitta där med facit i hand, slutar Sara Walters.