Och nu är den 3-åriga flickan död

Alla barn har rätt till trygghet och en fungerande vårdnadshavare.

Hos människor, även djuren, är driften att fortplanta sig och sedan att skydda och vårda avkomman stark. Vid avvikelser, när föräldern faller utanför förväntade normer, är många gånger ödet skoningslöst. 

I naturen sker det obarmhärtiga i skymundan, för många utsatta barn är liknelsen smärtsam. 

Barnens ohyggliga öden upptäcks ofta för sent, som om verkligheten, först går att ta in efter slutscenen: Den oåterkalleliga döden.

I djurvärlden förväntas ingen andra chans för ungen när föräldern brister i omsorgen. 

I samhället ruckas tron på skyddsnätets funktion av ansvariga myndigheter med uppdrag att skydda barnen, när fasansfullheter målas fram i medier. 

Medborgare frågar sig om det finns rätt lagstöd för säkerställande av barnens intressen, inte förälderns, i enlighet med barnkonventionen som blivit lag i år.

Hjärtat blöder för alla levande och döda offer för föräldrars missbruk, psykiska sjukdom, oförmåga eller ondska som svikits av samhället: på Bobby som 2006 torterades till döds och sänktes i en sjö invirad i kedjor. Sex år senare promenerade Bobbys mamma ut ur fängelset efter avtjänat straff för grovt vållande till annans död, grovt olaga tvång, olaga frihetsberövande, brott mot griftefriden och grovt falskt larm. 

Bobby är död och Sveriges låga straffskalor förtjänar en egen krönika. 

Några år senare födde Bobbys mamma ännu ett barn som omhändertogs. Överklaganden avslogs i högsta instans. Hennes begär att fortplanta sig strider mot förmågan att vara en omsorgstagande förälder. 

Troligen räddade Bobbys död syskonet från ett fasansfullt öde. 

Ett barn ska inte behöva dö för att samhället ska rädda andra barn från farliga eller olämpliga föräldrar. 

Jag läser om Yara som timmarna innan hon blir ihjälslagen säger att hon inte vill gå hem till en lärare. Hennes trasiga kropp visade det fasansfulla hon tvingats genomleva, på olämpligheten hos släktingarna.

Senare, när allt redan är försent, framkom flera uppenbara indikationer på att Yara borde skyddats av samhället, skyddats mot förövarna. 

Nu sällar sig 3-åringen från Norrköping till skaran svikna barn. 

Flickan föddes med abstinens, placerades omgående i fosterhem och återbördades 2,5 år senare till biologiska föräldrar. Detta trots att socialtjänsten motsade sig återflytten och hänvisade till anledningar som gått att läsa i nyheter, t ex vägrade drogtester. 

Och nu är flickan död. 

Hur många barn ska behöva dö, trots Lex Bobby lagen från 2008? 

Det är uppenbart att inte tillräckligt görs för de utsatta.

Barnens rättsliga ställning måste väga tyngre än föräldrars. Barnkonventionen måste prövas mot Föräldrabalken. Om så varit fallet, hade kanske Kammarrätten lyssnat på socialtjänsten som är aktiva på fältet. 

Ordspråket: ”Vi har bara våra barn till låns”, passar i sammanhanget. Föräldrar som kraftigt brister i omsorgen ska inte få flera chanser. 

Hur ska fosterföräldrar orka och vilja agera familjehem om missbrukande eller psykiskt sjuka ges stora rättigheter i ansvarstagandet om små barn. 

Ingen med dessa problem skulle klara adoptionsprövningar.  

Barnkonventionen måste här tillämpas som lag vid rättsliga processer. Barnens bästa ska inte stå tillbaka för att uppfylla förälderns önskan. Gällande praxis att återbörda barn till föräldrar före 3-års ålder är felaktig. Det viktiga är inte att barn har en biologisk förälder utan en fungerande vårdnadshavare. 

Barn är ingens ägodel.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Jenny Ekenlie

Ämnen du kan följa