Saga
Kattklockan har uppövat en särpräglad förmåga att andas in oro, våld, död, bomber och att andas ut hopp, framtidstro, leenden och – som britterna säger – stiff upperlips. Kattklockorna blev kort sagt väldigt populära under de svåra år på 1940-talet då människor i London och en rad andra städer utsattes för hårt bombardemang från Nazitysklands Luftwaffe.
Katterna hängde på de bombkrängande väggarna med sina leenden, med sina glada ögon och med sina visare som obevekligt rörde sig framåt och som gav förhoppningar om en bättre morgondag där framme runt hörnet inte allt för långt fram härifrån. Typ.
En av alla dessa katter hänger nu sedan länge på en vägg i Norrningsköping – som den till hundhimlen avflugna chihuahuan Sumo helst benämner staden som andra kallar Norrköping eller Peking. Katten på väggen har bra koll på vad som händer på Odalgatan utanför. Han har nämligen bra och fin sikt ut genom de tre stora fönster som vetter mot gatan.
Katten ser hur fönstren i husen mittemot – som under julen dominerats av ljusstakar med fyra ljus och av stjärnor som hunden Sumo kallade för ”väntningsstjärnor” – så sakta förändrades. Katten såg människor som bar på raketer, på flaskor med bubbel och på listor med löften som de planerade att avge då kattklockan – och alla andra klockor – petade fram sin långa visare ett streck bort från platsen 12 på urtavlan på natten den 31 december.
Den hundhimlesittande chihuahuan Sumo var ständigt närvarande i kattklockans helg- och söckendagar. Tillsammans med många av de vänner och bekanta som de delade liv med i Norrningsköping så laddade de för ett nytt år med önskelistor fyllda av förhoppningar.
Glashunden från Rejmyre Glasbruk som i diverse olyckor tappat det mesta av sina ben och av sin svans hoppades på att det inte skulle bli värre. Noshörningen från Etiopien önskade sig en bättre värld. Kråkan önskade att få träffa mamma MU under det nya året. Kattbjörnen KaBö från New York som kom till Sverige redan 1996 hoppades kunna återvända till ett bättre land och till en bättre stad än vad han kände sig tvingad att lämna en gång i tiden. Han undrade också – som alltid – hur det gick till när han skildes från sin kompisartist då för längesedan i the Big Apple.
Löftesförslagen viner genom luften. Somliga löften och önskningar är tämligen harmlösa och lätta. Andra är tyngre. Kråkan överväger ett löfte om att bara kraxa på torsdagar – möjligen också på tisdagar.
Alla förenas hur som helst i ett utrop om ett Gott nytt år!