Ja, det var i slutet av 1960-talet som det började bli ont om kommunanställda stensättare och rörläggare. De som verkade i branschen var mest äldre män, många med endast några år kvar innan pension. Nyrekryteringen vart i det närmaste obefintlig.
Gatukontoret (som senare blev NME och i dag heter Nodra) fick då snilleblixten att ge 16 tonåringar chansen att förkovra sig i dessa yrken och 1969 började ungdomarna, de flesta runt 17 år, sin fleråriga utbildning. Många av dem blev kvar på gatukontoret hela sitt yrkesliv.
– Vi tillhörde en unik kull och jag har inte ångrat mig en sekund, berättar Lars-Göran Rydberg, som nyligen samlade sina gamla kolleger för en nostalgilunch i Vilbergen.
Knappt hälften av de 16 numera före detta stensättarna och rörläggarna dök upp vid återträffen. De flesta bor kvar i Norrköpingsområdet och många har hunnit träffas flera gånger de senaste åren. Några har avlidit.
Och minnena från utbildningstiden är många. Teori blandades med praktiska övningar för det sammansvetsade gänget.
– Vi hade roligt, livet lekte. Vi pluggade teori och matematik och fick lära oss två yrken. I slutet av utbildningen valdes åtta av oss ut som stensättare och resten blev rörläggare, fortsätter Lars-Göran Rydberg.
– Vi hade 5 kronor och 43 öre i timmen under utbildningstiden, berättar Janne Lundell. Det var lite mer än vad grabbarna på yrkesskolan tjänade, de hade 100 kronor i månaden. Man bodde ju hemma på den tiden men pengarna räckte för körkort och till att köpa bil.
Själv fick han tips om utbildningen via en bekant.
– Jag fick höra att "Nu söker de folk på gatukontoret. Får du jobb där så har du arbete hela livet". Själv jobbade jag i nästan 50 år.
Första jobbet var ett område på Katterumsvägen i Pryssgården. Ett annat handlade om att dra nya ledningar i Smedby. På somrarna var det mest stensättning och vintertid handlade det om rörläggning. Efter den treåriga utbildningen bestämde "gubbarna" på gatukontoret vem som fortsättningsvis skulle göra vad.
Bolaget har hela tiden varit kommunägt, bortsett från några år i början av 2000-talet då privatägda Sydkraft tillfälligt tog över ansvaret.
– Det var ett roligt men lite slitigt yrke, men jag tycker vi ändå klarat oss ganska. Kikar man på gamla bilder ser man att vi arbetar helt utan skydd, slutar Lars-Göran Rydberg.