Många människor har flyttat till Finspång för att arbeta. Andra har gjort resan åt andra hållet; lämnat Finspång för att studera och för att arbeta. En som gjort just det är Henrik Bergling. Flytten gick via två års eftergymnasiala teknikstudier i Katrineholm och till KTH i Stockholm. Där blev det dock bara ett år för Henrik. Trots att han var ”rädd för knarkarna i Stockholm” när han var yngre så har han nu levt och verkat i området i tjugo år.
”Finspång är fortfarande ”hem” för mig”, sa Henrik när vi träffades i Norrtälje förra veckan. Jag sökte upp honom och hustrun Camilla Bergling för att kolla hur de har det som nyblivna ägare av ett Bed and breakfast.
Camilla är född i Stockholm för ungefär fyrtio år sedan. Ungefär samtidigt där på 1970-talet föddes Henrik i Finspång. Sedan strax före midsommar äger de ”Berglings bed and breakfast” mitt i Norrtälje, precis vid Norrtäljeån. Det är Camilla som sköter driften. Hon har hand om allt, alla dagar i veckan. På plats vid halvsex på morgonen för att göra frukost; som hon bär upp till gästerna i små fina korgar. Städning, fixa med tvätten, sköta bokningar och kundkontakter.
”På midsommar skickade jag ner Henrik och våra två söner till Lotorp för att fira medan jag tog hand om verksamheten”, berättade Camilla.
Hon har bott i Norrtälje några år som barn och tonåring. När hon nu flyttat tillbaka med familj och som företagare så känner hon starkt att hon får ”energi” av Norrtälje och av deras bed and breakfast.
”Det känns som om jag varit på väg mot det här i många år. Rädd för att arbeta har jag aldrig varit. Skolan var inte riktigt min grej. Redan i fjortonårsåldern började jag hjälpa till på små caféer och fik och när jag blev äldre blev det arbeten på krogar och nattklubbar. Det var på krogen jag träffade Henrik”, sa Camilla och log.
Henrik tillhör också det arbetsamma släktet. När han och Camilla träffades så arbetade de båda på ”Lisa på Torget” på Östermalmstorg. Den populära uteserveringen är en ”systerkrog” till restaurangen ”Lisa Elmqvist” inne i Östermalmshallen där Camilla har sitt fasta arbete. Hon och Henrik hade varit arbetskamrater i ett par år innan det ”tände till.” Och på den vägen är det.
Camilla, Henrik och jag tog en promenad genom de småstadsidylliska citykvarteren i Norrtälje på väg mot ”Åtellet” för att äta lunch. På vägen passerade vi krogen Gyllene Räven.
”Kul med Räven. Varje gång jag går förbi här så tänker jag på Störe”, sa Henrik och skrattade. Störe är alltså Pelle Störe i Finspång – som gick bort i cancer i början på året. Pelle kallades för Räven och Räven var Henriks morbror.
Släktskapet mellan Per-Erik och Henrik är smått magiskt tydligt. Frenesin och energin och lusten att lösa problem och stundtals även dialekten förenar de båda.
”Pelle hade ju en förmåga att dra in folk i sin närhet i de verksamheter och företag han höll på med. Jag minns en gång när jag var runt tio år. Jag fick ledigt från skolan och följde med Pelle och en kollega till honom upp till Stockholm där de hade en firma i byggbranschen. Jag minns att jag på något sätt var rädd för ”knarkarna i Stockholm”; men det kunde ju inte Pelle veta. Firman hade ett litet kontor i Vällingby och när Pelle och hans kollega gav sig iväg för att jobba på ett bygge så fick jag stanna kvar på kontoret med uppdraget att svara i telefon. Utanför kontorsfönstret gick en person fram och tillbaka – förmodligen helt oskyldigt – men i min skolpojksfantasi blev han till en farlig knarkare. Gud vad rädd jag var!”, berättade Henrik.
Efter lunchen fick jag möjlighet att titta in på Berglings bed and breakfast på Hantverkaregatan 19. De fem rummen är otroligt snyggt renoverade. Här finns plats för tjugo gäster och om det går som de båda tänker så ska det inom något år eller så finnas ytterligare några rum att hyra.
Camilla och Henrik har haft ett rivigt år. Dels har de rivit ut och renoverat sitt bed and breakfast. Dels har de rivit ut och renoverat det hus i Norrtälje dit familjen flyttade förra året. Vid sidan av detta slit har de hållit i gång i sina ordinarie jobb på Lisa Elmqvist (Camilla) och som säljare i Västkuststugan och konsult i bygg- och fastigheter (Henrik) och hållit ihop familjen med sina två söner.
Nu är Camilla tjänstledig från arbetet på Lisa Elmqvist för att kunna ge allt på Berglings bed and breakfast. Framöver ska hennes syster – som nyligen flyttat till Norrtälje – gå in i verksamheten. Henrik gör sina insatser som ”gårdskarl” i verksamheten på Hantverkaregatan i Norrtälje.
Precis när jag lämnar boendet för att gå till busstationen kastar Henrik av sig jackan och kryper ner under trappan för att komma åt ett läckande och luktande avloppsrör.
Det är så det är. Den som vill driva något bra och fint får inte vara rädd för att skita ner sig.