Pengarna ska gå till Ria Center, vars allt-i-allo Kimmo Strand också inledde galan med ett litet anförande om verksamheten där.
När Folkbladet tittade in hade Johanna Kult och Ashikure Rahman intagit scenen. Ashikure sjöng envemodig sång, som vi inte begrep en enda stavelse av.
Inte så konstigt, för som vi sedan fick veta var språket ifråga bangla. Och visst, Ashikure är från Bangla Desh – och studerar nu till civilingenjör på Campus Norrköping.
Hans premiär
Faktiskt var det också sin världspremiär, som han begick här på Kulturhuset i Norrköping. Ashikure hade aldrig någonsin uppträtt förut. Men sjunga till gitarr har han länge velat göra. Och nu, med Johanna, blev det alltså slag i saken.
– Den här sången är från mitt hemlands kultur. Den kommer mig att tänka på mitt hem, varje gång får den mig att sakna mitt hem. Texten är av en poet i Bangla Desh och handlar om, att man aldrig ska ge upp sitt hopp, säger Ashikure.
Mer van vid att uppträda är då Johanna Kult, och tillsammans framförde de båda en av de där sångerna, som är så självklara som om de alltid hade funnits: Bob Dylans "Blowing in the wind". Men visst, över ett halvsekel har den funnits nu; kanske mer än Johanna och Ashikure tillsammans.
Ungdomsdikter
Dikter, en del av dem fem år gamla när han själv bara var 15 år, hade Hjalmar Sandelin Mårdh med sig. Dator är inte hans grej, utan sina dikter skriver denne unge man med blyerts på gulnat papper.
– När jag skrev de där första dikterna visste jag inte alls, om jag hade något estetiskt sinne. Men då upptäckte jag, att det ju var riktigt bra...
Han är spontanist och följer infallen, där de strömmar fram inom honom. Skulle det bli konstig stavning på något ord, så kan det få stå kvar som nystavning. För nystavning, det är något som han gillar.
– Ja, jag älskar att leka med ord.
Tätnande vimmel
Andra, som den här kvällen uppträdde till förmån för Ria Center, var Niklas Eriksson, Parrow samt något så lokalt som Luntgatan Girls.
Under tiden som Folkbladet var tätnade vimlet synbarligen. Säkert blev där gott om folk till slut, och en vacker slant till de hemlösa. Tack vare Maria Ackerfors, och de andra hjälpsamma människorna.