Sirkaa Isotalo kan inte leva utan stickningen.
Mitt i butiken står ett långbord uppställt som surrar av prat och stickor som klirrar. Strömma har haft igång stickcafét i fem-sex år med uppehåll under pandemin. Många deltagare har ett par projekt igång hemma och tar med sig något av dem hit.
– Jag kan inte vara utan stickandet – jag sitter jämt. Kan jag inte sova, så tar jag fram stickningen. Då säger min man "jaha, då börjas det igen", säger Sirkka Isotalo.
– Alla krångliga projekt stickar jag hemma, för det kan jag inte göra här, säger Mona Jedsmyr.
Här gäller det att kunna sticka och hålla en konversation samtidigt. För vissa tycks stickandet vara en form av meditation, för andra en livsstil de knappt minns när den började. Gunilla Andersson stickade sin första tröja vid 15 års ålder.
– Det är roligt att skapa något, som kanske inte alla andra har också, säger Gunilla Andersson.
Den uråldriga metoden har åldrats väl. Nya poddar, YouTube-kanaler och Instagramkonton om stickning dyker ständigt upp och blomstrar.
Gunilla Andersson har stickat sedan hon var 15 år gammal.
Den goda stämningen i gruppen går nästan att ta på. Sorlet och kaffedoften sprider sig i hela butiken och Yvonne Hugo beskriver en kravlös tillvaro med goda vänner.
– Vi hjälper varandra när det behövs, och man lär sig alltid någonting utav varandra, för man är aldrig fullärd – det är det som är så härligt, säger Yvonne Hugo.
Yvonne Hugo menar att man aldrig kan bli fullärd när det kommer till stickning.
Mona Jedsmyr har fått börja ge bort sina verk till andra då hennes garderob är full av egengjorda kläder.
– Dels får man väldigt mycket inspiration och man får ju hjälp om man kör fast, så det är nog övervägande gemenskapen egentligen, säger Mona Jedsmyr om varför hon kommer hit varje gång.
Mona Jedsmyr har stickat mycket kläder till sig själv, bland annat tröjan hon bär på bild.
Personalen finns där som en hjälpande hand men för det mesta stickar alla på och utbyter lärdomar sinsemellan. Lotta Larsdotter, butikspersonal, berättar att stickcafét numera är fullsatt vid varje tillfälle och ser hur trenden vuxit överallt.
– Vid pandemin – där vände ju alltihop, så då började det i alla åldrar. Så det är allt från sex-sju år, mycket fingervirkning upp till de här äldre som är ända upp till 80 år, säger Lotta Larsdotter.
Lotta Larsdotter som jobbar i butiken ser en ökad trend för stickning sedan pandemin.
Butikspersonalen ser trenden i försäljningen: Den gamla tygbutiken säljer numera mer garner än tyger. Lotta Larsdotter skulle utan svårigheter kunna fylla ut stolarna varje vecka, just nu tillåter schemat och bemanningen stickcafé varannan tisdag.
Stickningar i alla färger och former dukades upp på bordet under stickcafét.
Stickcafét är alltid fullsatt på Strömma.