Det tragiska fallet där en treåring hittades död i sitt hem i Norrköping har väckt reaktioner och skapat debatt.
Det har höjts röster om att regelverket måste ses över för att stärka skyddet för barn som lever i otrygga miljöer.
Juno Blom, partisekreterare för Liberalerna och med stor kunskap i ämnet, håller med om att en förändring måste till, men det stora problemet menar hon, är att dagens lagar inte följs.
– Å ena sidan har vi en lag som säger att det här ska barn skyddas i från, å andra sidan är det så att föräldrarätten väger väldigt tungt i det här landet. Att barn utsätts av sina närstående tycker jag är det största sveket vi står för när det gäller utsatta barn, säger hon.
1 januari blev barnkonventionen svensk lag.
Ett initiativ för att se till så att barnets bästa alltid ska tas i beaktande.
Men barnkonventionen säger också, enligt artikel nio, att ett barn inte ska skiljas från sina föräldrar mot deras vilja – såvida inte myndigheter bedömer att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa.
Även där lyfts alltså föräldrars rätt till sina barn fram.
Frågan är vad det här kan få för konsekvenser när den här typen av fall prövas rättsligt? Om det kommer gynna barnet eller föräldrarna.
Juno Blom tror inte att artikel nio kommer få en avgörande betydelse.
– Svensk lagstiftning är redan mycket tydligare än vad barnkonventionen är när det gäller barns rätt till stöd och skydd. Det stora problemet som jag ser det är att den lagstiftning vi har inte följs. När barn utsätts av sin vårdnadshavare så har vi svårt att se att barnet per automatik blir ett brottsoffer och vårdnadshavare som utsätter sina barn per automatik blir gärningspersoner. Det är ett otroligt viktigt tydliggörande.
Hon tror inte att barnkonventionen som lag kommer att lösa problemen med utsatta barn.
Däremot ser hon det som att ett fönster nu har öppnats och det är tid för handling.
– Om vi menar allvar med att barn ska få den hjälp de har rätt till då måste vi se på vilket sätt vi misslyckas i dag. Vi måste våga utmana föräldrarätten. Vi måste i ett tidigt skede tydliggöra ansvaret för vårdnadshavare, identifiera vilka som kan behöva stöd, och i vilka fall man faktiskt inte klarar av att vara förälder.