Helene Andersson-Molina, 53, är ortopedläkaren som engagerade sig politiskt för Vrinnevisjukhuset, i dåvarande partiet Vrinnevilistan. Senare blev det Socialdemokraterna och regionstyrelsen.
I början av 2019 lämnade hon sina politiska uppdrag och har nu förverkligat något hon tänkt länge på: att resa ut i världen som läkare.
– Någon gång i livet kommer tiden då man känner att man kan och kanske ska och borde göra något annat än att vara en schemarad hemma, säger Helene Andersson-Molina.
Hon är tjänstledig från Vrinnevisjukhuset, från slutet av oktober till början av februari, för att vara tre månader i Gaza, en del av Palestina.
– Jag är i Gaza city. Gaza är ett jättelitet område, med en gräns mot Medelhavet, en gräns mot Egypten och den stora delen på gränsen mot Israel. Det är en bara 47 kilometer lång remsa, men det finns ändå Gaza city, södra Gaza, norra Gaza och mitten-Gaza. Det bor två miljoner människor på den här lilla landremsan.
Läkare utan gränser har varit på plats här länge, men trappat upp sin närvaro efter 2018, efter eskaleringen av oroligheterna i Gaza och stora demonstrationer längs gränsen till Israel, då flera tusen människor blev skjutna. 1,5 år efter det är behovet av ortopedi fortfarande stort i Gaza.
– Det är väldigt mycket unga män, med skottskador i benen, som nu har resttillstånd efter de här skottskadorna, framför allt resistenta infektioner, svårläkta frakturer, nervskador och kärlskador.
– De är svårt handikappade. Det är allvarliga skottskador, de flesta nedanför knät. Det har lett till stora sår som i sin tur varit svåra att läka, svåra att behandla. Många har gjort benförkortningar för att man ska kunna sluta mjukdelarna.
I andra delar av världen hade man valt att amputera, men inte här, säger Andersson-Molina.
Helene Andersson-Molina beskriver hur hon och de andra utlänningarna bor tjugo stycken i samma hus. Hon är den enda läkaren där. Kontoret ligger 100 meter från huset. Varje morgon hämtas de upp av minivans som skjutsar ut dem till olika ställen. Själv jobbar hon på ett sjukhus som heter Dar Es Salaam, 40 minuters bilfärd bort.
Hon beskriver vilket bra jobb den palestinska sjukvårdspersonalen gör, hur de gör mer än som egentligen är möjligt. Hon ser sin egen roll som att stärka de nationella teamen, och skapa bättre samordning.
Gaza är en tätbebyggd stad med väldigt lite grönt, mycket skräp, byggnader i rå cement, barnrika familjer, småskalig odling av grönsaker utanför staden, god mat, och en strand där det inte går att bada då avloppen rinner rakt ut.
De man ser på gatorna är vanliga människor, med vanliga liv, säger Helene Andersson-Molina.
– De är väldigt vänliga, och tycker att det är bra att det kommer utlänningar hit och vill bidra till Gazas framtid. Svenskar har ett enormt högt förtroendekapital här.
Några veckor före intervjun eskalerade oroligheterna med bombningar från Israel och raketer från Gaza. Men Helene Andersson-Molina är inte rädd.
– Jag har faktiskt känt mig helt trygg hela tiden, säger hon och berättar att alla hjälporganisationens koordinater är kända och skyddade mot angrepp.
Däremot tycker hon att det är svårt att inte kunna röra sig fritt. Det tär också på befolkningen att det aldrig går att planera mer än en halv dag framåt, då man inte vet vad som kommer att hända i morgon, säger hon.
Nu väntar nyår i Gaza innan hemresan.