2019 skickade en djurklinik i Norrköping en patientjournal till länsstyrelsen med anledning av att en hund utsatts för långvarigt lidande, i veckor och kanske år.
Av journalen framgick att hunden var kraftigt avmagrad, att munnen var i mycket dåligt skick, och att hunden hade ögonförändringar.
Hundägaren, en 27-årig man, nekar till djurplågeri. Han har uppgett att han haft hunden i sju till åtta år, och att den var omkring åtta år när den kom till honom.
Han säger att hunden mådde bra fram till slutet då den blev stelare och fick svårt att gå, att den ramlade ihop någon månad innan avlivningen.
Hundägaren uppger att han inte kunde gå till veterinären eftersom han inte hade råd.
Åtalet omfattade bara en månads tid, och det är också den tidsperioden tingsrätten dömer för, att hunden utsatts för otillbörligt lidande under åtminstone en månad.
Vanvården har bestått i att hunden inte fått veterinärvård trots att den visat uppenbara tecken på sjukdom.
Domstolen skriver att mannen visserligen befunnit sig i en svår situation då han inte haft ekonomisk möjlighet att lämna hunden för veterinärvård och bedömning av om det funnits skäl att avliva hunden, men att han genom att han underlåtit att göra det satt sina egna intressen framför hundens mående och därmed förhållit sig likgiltig till hundens lidande.
Då han är tidigare ostraffad och lever under ordnade förhållanden blir domen villkorlig dom och dagsböter på 3 000 kronor.