Undersköterskor runt om i landet har under året slagit larm om krisen i äldreomsorgen.

Situationen är ohållbar menar de.

I Norrköping har det länge varit relativt tyst men nu har flera undersköterskor fått nog och väljer att höja rösten.

– Under hela det här året har vi levt med besparingskrav på oss. Det har jagats timmar och vi får höra hur mycket vi sparar för att vi inte tar in vikarier. Nu hotar de att dra ner ännu mer på bemanningen nästa år. Då känner man att det får vara nog. Nu har de hyvlat tillräckligt, säger Ann Björling, som arbetar som undersköterska i kommunen.

Hon och kollegan Marine Brunius har anslutit sig till det så kallade Undersköterskeupproret och startat en namninsamling i Norrköping.

Listan med namn tänker de lämna in till vård- och omsorgsnämnden inför deras sammanträde i december.

– Vi hoppas att politikerna ska stanna upp och lyssna på oss. Att de ska tänka efter lite och dra i bromsen. Kanske, kanske kan vi få till en liten förändring med det här. De går inte att skära ner mer. Tvärtom behövs det fler huvuden på golvet, säger Ann.

En av sakerna som de reagerat starkt på är den bemanningshandbok som infördes i Norrköping i år. 

– Med den så kom schemaförändringar och för oss som jobbar deltid har det blivit fler men kortare arbetspass. De extra återhämtningsdagar som vi hade innan och som varit väldigt viktiga för oss, går vi nu miste om, säger Marine.

Utöver det så blir arbetsuppgifterna allt fler menar de.

Det handlar inte bara om omvårdnad utan de ska även hinna med att tvätta, städa och en hel del annat.

– Det läggs på extra uppgifter hela tiden. Nu har vi fått reda på att vi ska putsa fönster hos de boende också. Det kan man tycka är en skitsak men vi är anställda som undersköterskor. Vi ska hjälpa till med omvårdnaden och se till så de har det bra. Vi är inte städerskor, säger Marine.

De menar att det något måste göras för att höja statusen på yrket. 

Annars är risken att ingen kommer vilja arbeta i äldreomsorgen i framtiden.

De tycker sig redan nu se att många unga väljer andra yrkesvägar istället.

– Det är inte högre lön som är det allra viktigaste utan det är bättre arbetsvillkor och tydligare riktlinjer för vad det är vi undersköterskor ska göra, säger Marine Brunius.