Det var för tjugonde året i rad som Norrköpings kommun delade ut Fem-i-tolv-priset på onsdagen. Ett gäng entusiastiska åhörare och förbiflanerande i Galleria Domino fick då veta att Föreningen Equal Rights for Integration utsetts till årets pristagare. En stor överraskning för projektledaren Gabriella Norenius och volontären Milad Karma, som trodde att det skulle på lunchmöte med föreningens styrelse.
– Tack så mycket! Vi hade ingen aning om det här, sade Gabriella när de tog emot checken på fem tusen kronor och diplom och möttes av ett stort jubel och applåder.
Priset delas ut för insatser för mänskliga fri- och rättigheter och mot främlingsfientlighet och rasism. En höjdpunkt i Norrköpings brottsförebyggande råd:
– Vi sysslar med ganska halvtråkiga saker. Men en gång per år händer en rolig sak och det är när vi ska utse fem-i-tolv-vinnaren, inledde ordföranden Roger Källs (S) prisutdelningen.
Sedan tog kommunfullmäktiges nytillträdde ordförande Olle Vikmång (S) över och tog hand om själva avslöjandet. Han berättade om när kommunen under flyktingkrisen 2015 bad civilsamhället om hjälp:
– Vilket gensvar vi fick! Viktigt, inte minst för att möta integrationsutmaningarna.
Sedan starten 2014 har Föreningen Equal Right for Integration anordnat "Språkvänner", ett språkcafé där svensktalande och nyanlända pratar svenska, fikar och lär av varandra och kulturerna.
– Det gör vi varje onsdag, året runt, även på sommaren. Vi har även träffar på Stadsmuseet, sade Gabriella Norenius.
Milad Karma kom till Sverige för tre år sedan och är volontär i föreningen.
– Jag har fått mycket hjälp här, sade han.
Mötena sker på Bergslagsgården och dit ät alla välkomna, oavsett om man är medlem eller ej. På onsdagskvällen anordnade föreningen en föreläsning om just fem-i-tolv-priset, tillsammans med Ett Norrköping för alla. Att föreningen tilldelades priset några timmar, var alltså ett lyckat sammanträffande!
En som fått mycket hjälp via föreningen och som själv är engagerad där är Yahya Moazil.
– När jag kom till Sverige ville jag inte bara sitta och vänta. Jag behövde träffa andra och lära mig språket och den svenska koden. Jag började jobba som volontär och nu jobbar jag som elevassistent på Marieborg, sade han.
Annki Nilsson är en av grundarna till föreningen.
– Vi såg ett behov av att stötta och möta varandra. Vi är kittet som håller ihop samhället, sade hon.