Politik En "grå filt" har lagt sig över riksdagen. Detta omdöme om riksdagen tar jag från Juno Blom från Norrköping; nyvald riksdagsledamot för Liberalerna. Vi möttes häromdagen. Hon ville tala med mig om sina första månader i riksdagen innan - som hon sa med lånade ord från Pippi Långstrump - tungan riskerade att vissna i munnen på henne därför att hon var tyst.

Det där med "grå filt" indikerar att allt inte är riktigt på topp.

– Det är ingen systemkollaps. Däremot är det många enskilda människor som lever mitt i eller farligt nära individkollapser på grund av allvarliga politiska brister och otydligheter. Det behövs ny och tydlig politik på flera områden. Det som gör mig så frustrerad är att vi inte kommer igång med sakpolitiken, sa Juno Blom till mig.

Artikelbild

| Juno Blom har gjort sina första månader som riksdagsledamot. Hon vill tala om en "grå filt" som stör och frustrerar.

Vi återkommer till den där "grå filten". Första några ord om Juno Bloms väg till politiken och riksdagen.

Hon har en lång bakgrund som tjänsteman bakom sig. Nu senast 12 år på Länsstyrelsen i Östergötland som ansvarig för det nationella uppdraget att motverka hedersrelaterat våld. Före det blev det åtta år i ett projekt i stadsdelen Marielund i Norrköping.

Mer att läsa: De som valt okunskapen.

– Det var de bästa åren i mitt liv. Jag fick upp ögonen för så många orättvisor och skevheter i samhälle och politik att jag nästan höll på att storkna. Steg för steg såg jag olika uttryck av hedersrelaterat våld och förtryck som förslavar och bokstavligt leder till mord på unga kvinnor och män; bara några stadsdelar bort i samma stad där jag själv levde. Där och då bestämde jag mig för att det här vill jag vara med och göra något åt, sa Juno Blom.

Hon berättade hur hennes avståndstagande till de auktoritära krafter som hon upplevde förstärktes parallellt med att hennes motstånd mot främlingsfientlighet växte.

– Hedersrelaterat våld och främlingsfientlighet utgår båda från att en människas värde och rättigheter beror på sådant som kön och bakgrund. Vilket är så fruktansvärt oliberala människosyner, sa Juno och slog handen i bordet så det lilla kafébordet skakade.

Liberal har hon nog ”alltid varit”. Att hon sökte sig till det partipolitiska Liberalerna är mest döttrarnas förtjänst. Efter att i åravis ha hört Juno tala om politiska problem och brister så sa de åt henne att ”du kan inte bara sitta här och prata och klaga mamma. Du måste göra något själv.” Och nu är hon i riksdagen och upplever en mycket märklig period med en grå filt som hon gärna vill tala med mig om.

Mer att läsa: Förtryck som vanhedrar.

Hon är uppriktigt glad över att vara i ett parti där man å ena sidan är eniga kring målet men vågar vara oeniga om vilken väg vi ska ta för att komma dit. ”Vore vi inte oeniga nu när det ska fattas mycket svåra beslut så hade det skrämt mig”, sa hon. Juno ser positivt på att partiet nu bestämt sig för att förhandla på "lika villkor i en juste process" med båda sidor under partiets kvalfulla beslutsprocess om åt vilket håll de ska gå; med M eller med S.

Det som stör och frustrerar Juno Blom är något annat:

– Vi talar inte om våra visioner eller om vår sakpolitik eller om varför väljare proteströstar på SD utan vi sitter där på våra möten och talar om hur viktigt det att vara mot det partiet; det är det som är den ”grå filten” som lägger sig över all sakpolitisk utveckling, sa Juno Blom.

Hon talar inte om ”samarbete eller förhandlingar” med vare sig SD eller V. Hon talar däremot om att vara ”trygg i sina värderingar” om att vara ”mindre ängslig”.

– Det är ju helt orimligt att avstå från att få igenom sakpolitik som kan stärka friheten och säkerheten för alla de som förtrycks i vårt land bara därför att det ena eller det andra partiet röstar för vår politik, sa Juno Blom.

Hon trycker samtidigt starkt på att ett parti precis som en människa måste vara tydlig med sin kärna och känna var ens gränser går och när man därför säger nej eller avgår.

– Att stå och gråta över den politik man gått med på att genomföra som Miljöpartiets Åsa Romson gjorde i november 2015 är något som jag aldrig skulle acceptera. Gråter man över regeringspolitiken bör man avgå ur regeringen. Så kommer i vart fall jag att argumentera om vi skulle hamna i ett liknande läge, sa Juno Blom.”