Norrköpings Gymnastikförening grundades redan 1878 och det var på initiativ av föreningen och dess medlemmar som många av stadens specialklubbar startades. Det var i första hand de bättre bemedlade som idrottade och många av stadens ledande industrimän var engagerade. Det arrangerades årliga idrottsfester.
Norrköpings Skridskosällskap bildades 1890, Norrköpings Skidklubb 1895 och IFK Norrköping 1897, och vid sekelskiftet fanns det femton idrottsföreningar i staden. År 1901 grundade tolv av dessa Norrköpings Idrottsförbund.
Ett av de främsta syftena med idrottsförbundet var att skaffa staden en riktig idrottsplats. År 1903 upplät Norrköpings stad mark i det så kallade Krogaregärdet och Aktiebolaget Norrköpings Idrottspark bildades. I september 1903 invigdes anläggningen med fotbollsplan, löparbana, ridbana och kälkbackar. Vintertid spolades det så att allmänheten kunde åka skridskor.
I februari 1912 arrangerades den första upplagan av Smålands-Östergötlands Vinterspel i Idrottsparken. Det blev hemmasegrar i bland annat 10 km för damer, 20 km för herrar och i skidåkning efter häst samt i budkavle. Förutom skidgrenarna stod bland annat issegling och konståkning på programmet.
Skridsko åktes först främst på Ståthögafjärden, men 1880 anlades en skridskobana på Strömsholmen. Den drevs av Norrköpings Gymnastikförening och Norrköpings Roddklubb. Även vid Norrtull och senare i Idrottsparken fanns spolade banor för hastighetsåkning och konståkning.
SM i konståkning arrangerades på Strömsholmen och ”en vinterdag 1898 var självaste Ulrich Salchow där och trollband Norrköpingsborna”, skriver Magnus Höjer i den stora boken om Norrköpingsidrotten: Alla tiders. År 1897 blev E. Westling från Norrköpings Skridskosällskap svensk mästare på 500 meter.
Längre fram kom skridsko att bli sektioner inom Norrköpings Cykelklubb och Cykelklubben Antilopen. Till den senare klubben hörde en av Norrköpings två vinterolympier: John Wickström (1927–1987) som tävlade i skridsko 1 500 meter och 5 000 meter i OS 1952 och därtill var nordisk mästare på cykel.
Norrköpings Skidklubb ordnade från 1895 långfärdsturer, snabbåkning och hopptävlingar i Vrinneviskogen, Åby och Himmelstalund. Man åkte även skidor efter häst. Snöbrist stoppade alla tävlingar de tre första åren och 1899–1906 låg klubbens verksamhet helt nere.
Klubben hade två skidbackar – i Vrinneviskogen och i Åby, och 1909 byggdes en hoppbacke i Idrottsparken. Backhoppning blev ingen stor sport i Norrköping och backen revs 1923. År 1956 invigdes Yxbacken. Den blev hemmabacke för Pernilla Wiberg, som tog OS-guld i storslalom 1992 och i kombination 1994, och därtill bland annat fyra VM-guld och 24 världscupvinster.
År 1909 bildades Norrköpings Isseglareklubb och dess medlemmar seglade på Bråvikens is med både skridskor och isjakt. En rad dåliga vintrar gjorde att sporten stagnerade, men 1932 nybildades Bråvikens Isseglareklubb och 1935 hölls SM i skridskosegling vid Getå.
Bandy introducerades i Sverige 1895 och Norrköping var en av pionjärstäderna. Den första matchen här spelades 1904 då en Norrköpingskombination besegrade Mariebergs IK med 4-0. Sleipner debuterade i allsvenskan 1933 och fyra år senare spelade även IFK Norrköping i högsta serien. När seriesystemet gjordes om 1938 hamnade Norrköpingsklubbarna i division 2 och både IFK och Sleipner bytte bandy mot ishockey.
Norrköpings Curlingklubb bildades 1917 och hade från start sin verksamhet i Idrottsparken. Klubben tog SM-guld redan 1923 och upprepade framgången 1929. År 1958 fick klubben, som en av de första ute i landet, sin första konstfrysta bana.
Sist ut av vinteridrotterna i Norrköping var ishockey. Premiärmatchen spelades 1939 då Sleipner förlorade mot Hammarby med 2-5 på Idrottsparkens nya rink – den första i Östergötland. Även IFK Norrköping, Norrköpings AIS, Norrköpings FF och Tjalve tog upp ishockey på sitt program.
IFK Norrköping blev 1950 stadens första lag att nå den högsta serien, men där blev det förlust i samtliga tio matcher. IFK spelade i division 1 även 1955–1956 och tog då en seger. År 1958 invigdes Östergötlands första konstfrysta bana i Idrottsparken, men trots konstis och stort publikintresse lyckades varken IFK eller Sleipner nå allsvenskan och 1967 slog klubbarna ihop sin ishockeyverksamhet till det som i dag är Vita Hästen.