Det var i och med att regionen undertecknade en EU-deklaration, CEMR, som varvade talarlistor fanns med som ett av förslagen. En handlingsplan togs fram, som handlar om hur jämställdheten ska förbättras inom organisationen och på onsdagens regionfullmäktige är det alltså dags: med jämställdheten i fokus får presidiet i uppgift att parera in könen i talarstolen.
Men helt glasklart vad som gäller, verkar det inte vara.
– Jag har ställt frågan till Eva Andersson (ordföranden i regionfullmäktige reds anm) vad det är vi egentligen har beslutat? Och när togs det här beslutet? Men jag har inte fått något svar, säger Marie Morell (M) som är andre vice ordförande i regionstyrelsen och kritisk till de varvade listorna:
– Jag tycker att vi skjuter över målet.
Till Folkbladet säger dock Eva Andersson att beslutet togs när själva deklarationen klubbades igenom. Mats Johansson (S), ordförande i regionstyrelsen, är tvärtemot Marie Morell positiv till de varvade listorna:
– Jag går in i det här med öppet sinnelag och sedan får vi se vad vi får för resultat: Antingen fungerar det bra och då fortsätter vi, annars får vi vara beredda att dra slutsatsen att det inte var effektivt. Det är viktigt att vi provar, säger han.
Marie Morell tycker att det finns viktigare saker att fokusera på än att förbättra jämställdheten i fullmäktige.
– Jag uppfattar inte att det här är ett problem. Min bild är att vi har en jämn fördelning mellan män och kvinnors deltagande i debatten. Då tycker jag att det är ett större problem, ur ett demokratiskt perspektiv, att vi heltidspolitiker pratar mer än fritidspolitiker, säger hon.
Vad beror det på då – saknas en tillåtande attityd?
– Många har nog genom åren känt en oro över att gå upp för att man inte känner att man behärskar ämnet tillräckligt, och är rädd att bli tilltryckt av någon som kan ämnet bättre. Men enligt mig är det ingen sann bild, utan mer en rädsla som finns.
Inte heller Mats Johansson ser någon större skillnad mellan män och kvinnors inlägg i debatten. Så frågan är då om det behövs?
– Framför allt är det här ett sätt för oss att se om det finns en obalans eller inte, säger han.
Eva Andersson tycker dock att det finns en skillnad:
– Vi vet att kvinnor har mindre tid i talarstolen generellt och det här kan vara ett sätt att försöka jämna ut skillnaderna, säger hon.
Och de som varken definierar sig som kvinna eller man?
– Det har jag stor respekt för. Men det här är ett sätt att se om det finns en strukturell obalans i vårt fullmäktige, svarar Mats Johansson.
– Den frågan känns högaktuell i vårt samhälle. Varför måste vi definiera människor efter kön? Det känns väldigt 1900-tal, säger Marie Morell.