Lång kö till kyrkan

Vid elvatiden på lördagsförmiddagen var det en lång kö med människor som ville in på "MegaLoppis" i Värmekyrkan i Norrköping.

2 april 2016 19:00

– Du må tro att jag har bitit på naglarna av oro inför den här loppisen, sa arrangören Andreas Giselgren till Folkbladet.

Anledningen till hans oro var att han för första gången någonsin tog entré till Loppiset. Det kostade 20 kronor att få komma in.

– Skulle folk ställa upp på entréavgiften; eller skulle det bli en flopp? Det är de tankarna som har snurrat i mitt huvud, sa Andreas Giselgren. Som nu kunde slappna av och glädja sig åt att tjugan i entrén inte tycktes ha skrämt bort publiken.

– Vi hade sexhundra inne redan vid tio och nu växer kön, berättade Giselgren för Folkbladet.

Andreas mamma Birgitta Giselgren startade med loppis i Himmelstalund redan 1989. Sedan några år tillbaka är Andreas Giselgren ensam ägare till företaget Östgötamarknader som numera anordnar loppis och marknader på flera platser i Östergötland.

– Det bästa med loppis är att det passar i både låg- och högkonjunkturer. I lite sämre tider ökar antalet som vill sälja och i lite bättre tider har folk mer pengar och vill köpa mer, sa Andreas Giselgren.

Ett sextiotal försäljare stod vid sina bord på de två våningarna i Värmekyrkan. Utbudet var stort och varierat. Folkbladet talade med flera av försäljarna. De flesta vi talade med var privatpersoner från Norrköping som genom livet hade samlat på sig för många saker och ting. En av dem var Lennart Kagevik som med sin hustru Anita försökte röja i sina förråd genom att sälja av saker. Detta var tredje loppisen som försäljare för deras del.

– Jag kan bara inte med att åka till Returpunkten och till exempel slänga gamla men fullt fungerande barncyklar i Metallskroten, sa Lennart Kagevik till Folkbladet. Vid vårt besök gick båda cyklarna för femtio kronor till en pappa med två barn.

– Det är så fint att se att de kan användas igen, sa Kagevik som också ville sälja ett antal gamla badmintonracketar - något med femtio år på nacken.

– Skriv nu inte att jag är ett badmintonproffs. Men jag har spelat en hel del i Korpen så det har blivit några racketar genom åren, sa Lennart Kagevik.

I en annan del av Värmekyrkan stod Eva och Steve Karlsson. De gjorde sitt andra loppis i livet och deras bord dominerades av husgeråd och prydnadssaker från olika tider.

– Det har blivit en del från våra föräldrar som stått därhemma och som vi nu försöker sälja, berättade Eva.

Utanför Värmekyrkan stod två hästar spända för en åkvagn. I vagnen satt Marianne Johansen från stall Ramstorp i Finspång. För tjugo kronor fick sig den som ville en åktur med häst och vagn runt i Industrilandskapet.

– Många vill prova på, sa Marianne Johansen till Folkbladet.

Loppmarknad Loppis nu och då

Det finns många olika slags loppmarknader/loppis. Namnet loppmarknad sägs härröra från att de kläder som bytte ägare vid de första loppmarknaderna föraktfullt påstods innehålla loppor och annan ohyra. Loppmarknad är också en dikt av Bo Setterlind. Den börjar: "Dollar, dollar, dollar, dull, dull, dull". Flera välgörenhetsorganisationer har stående loppmarknader i fasta lokaler. Andra åker runt och byter plats som Andreas Giselgren. Östgötamarknader skriver på sin hemsida: "Baklucke- och traditionell bordloppis är de vanligaste marknadstyperna, men även design/konstnärsmarknader, megaloppisar och veteran/nostalgimarknader finns i vårt utbud." Till detta ska läggas ett växande digitalt utbud av loppisar av typ Blocket och Facebookgrupper.

Wikipedia och egna undersökningar.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Widar Andersson