Det kan handla om dåliga relationer, stressrelaterade besvär i form av sömnstörningar eller besvikelse över att livet helt enkelt inte blivit som man tänkt sig. Många av dessa läggs in på psykiatriska avdelningar trots att deras problematik inte kräver slutenvårdsinsatser.
Ribban för att sätta en psykiatrisk diagnos på en person och inläggning på en avdelning har sänkts i oroande takt samtidigt som antalet vårdplatser inom psykiatrin minskat drastiskt under det senaste årtiondet. Köerna till de psykiatriska öppenvårdsmottagningarna har också blivit längre av delvis samma skäl; många patienter som remitteras till mottagningarna eller söker sig dit skulle få bättre hjälp om de hänvisats till primärvården eller företagshälsovården medan andra överhuvudtaget inte har något behov av insatser från vårdens sida.
Nu har Socialstyrelsen i en ny rapport slagit fast att den psykiska ohälsan bland unga ökat närmast lavinartat - en fördubbling av diagnoser och en tredubbling av förskrivning av psykofarmaka. Socialstyrelsens slutsatser bemöts och kritiseras på ett föredömligt sätt i en debattartikel i DN där tre forskare slår fast att ”utvecklingen kan till stor del tillskrivas en ökad medikalisering av mänskliga problem”. Även i Folkhälsomyndighetens rapport ”Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/18 redovisas tilltagande psykisk ohälsa bland unga. I rapporten har man försökt kartlägga livsvillkor, levnadsvanor och hälsa hos 11-, 13- och 15-åringar. När det gäller psykisk ohälsa ställs åtta frågor, bland annat ”har du känt dig irriterad eller på dåligt humör”, ”känt dig nere” eller ”har du haft svårt att somna”. Men när man i en annan studie från Linköpings universitet följt upp svaren framträder en annan bild. Ungdomarna uppger som skäl till sina symptom att de har suttit för länge vid datorn, råkat i konflikt med en förälder eller fått tillfällig huvudvärk efter en träning. Inget av detta kan betecknas som tecken på psykisk sjukdom.
Men problemet med misstolkningar och användningen av psykiatrin i felaktiga sammanhang är större än så. Det finns en iver i att använda psykiatrisk terminologi och att sätta diagnoser i sammanhang där det är helt omotiverat. Jag skrev nyligen en artikel om det förkastliga i att stämpla politiska motståndare som psykiskt sjuka eller att använda psykiatrin i repressivt syfte, (Dagens Samhälle). Psykiatri ska utövas av välutbildad personal inom vården, inte användas som ett vapen i den allmänna debatten eller som en förklaring av komplicerade samhällsfenomen.
Det är viktigt att ta psykisk ohälsa hos befolkningen på största allvar. Men bara för att man mår dåligt behöver det inte betyda att man lider av en psykisk sjukdom eller störning. Om vi fortsätter att belägga sjukhusplatser med personer som egentligen inte behöver vara inlagda riskerar vi inte bara att försämra hälsan för dessa patienter. Vi blockerar också sjukhussängarna för patienter som behöver dem bättre.
Det är hög tid att sätta gränser för vad personalen inom psykiatrin ska arbeta med. Dit hör inte existentiella problem eller social problematik.
Om vi fortsätter att sjukförklara varje avvikelse från ett lyckligt och fulländat liv i varje givet ögonblick kommer trycket på en redan överbelastad psykiatri att ytterligare öka. Har vi verkligen råd med en sådan utveckling?
överläkare, författare och skribent
Fotnot: Stefan Krakowski är aktuell med boken ”I psykiatrins tjänst - en svensk läkares memoarer” som kommer ut den 22 augusti.