Det julpynt som till synes nyss ställdes undan ska nu fram igen. Julen är i antågande och Tomten smyger omkring och noterar vilka som är snälla nog för att få julklappar. Om vi nu förmodar att alla är snälla innerst inne så är det väl snälla handlingar han skriver upp i sin lilla bok. De flesta av oss tänker väl fler goda saker än det vi får ur oss i form av goda handlingar. Precis som många onda tankar inte blir till handlingar vilket däremot är av godo.
Nåväl som han står där i sin tomteliga prakt illa dold bakom en gran ser han en pojke gråtande springa mot parkeringen. Skolan är alls inte slut så något är konstigt. Någon som troligen är pojkens mamma möter honom och pojken ropar ”jag hatar skolan” sedan gråter han ljudligt i sin mammas famn.
Barn skickas hem från skolan trots att detta saknar stöd i skollagen. Man får däremot stänga av elever när detta är nödvändigt för att kunna säkra trygghet och studiero. Det händer att barn skickas hem för saker de gjort utan att få tillfälle att ge sin bild av det som inträffat. Men det där vet inte Tomten något om, själv har han bara gått i livets hårda skola.
Mamman som tröstar sin pojke verkar snäll tycker tomten men å andra sidan hör det väl till föräldraskapet att vara det, snäll mot sitt barn alltså. Det finns ingen rad för snälla barn i tomtens bok. Detta är inte vilken Tomte som helst utan en eftertänksam och klok tomte som vet att alla barn är snälla när de får möjlighet att vara det.
Tomten skyndar vidare i ett julpyntat Norrköping. Folk vänder sig om och tittar undrande på honom. Utanför spiralen sitter en kvinna och sjunger vilket kanske är snällt tänker tomten. Det ser kallt ut, någon ger henne en sedel och hon ler tacksamt. Att ge bort pengar är väl snällt, tänker tomten, fast det är ju väldigt svårt att vara snäll på det viset om man inte har några pengar att ge bort.
Det är svårt att få syn på snällhet konstaterar tomten och tittar ner i sin bok som ännu bara har ett fåtal anteckningar. Har snällhet blivit omodernt kanske? Att hjälpa den som har det svårt är det något bortglömt. Att sträcka ut en hjälpande hand för att man vet att man själv kan behöva en hjälpande hand ibland, är det en förlorad förmåga? Så här i adventstider borde staden vara full av Karl-Bertil Jonssonar funderar tomten samtidigt som det plingar till i hans mobil. Parkeringstiden går ut mycket snart dessutom är möjligen renarna hungriga. Runt om rusar folk om kring med påsar full av paket alltmedan andra letar tomburkar i papperskorgar.
Tomten precis som nästan alla kommuner har fått en snävare budget att förhålla sig till. Alla kan inte få lika många paket och kanske måste även någon välförtjänt snäll vuxen helt avstå. Barnen är väl ändå viktigast, funderar tomten där han visslade banar sig fram runt långa köer. Han visslar på ”Rudolf med röda mulen” även om just hans ledar- ren inte heter Rudolf utan Bosse helt enkelt.
Det är inte snällt att spara på barnen, tänker Tomten, det förstår vilken liten Nisse som helst? Det där är väl den första luckan man borde öppna, den viktigaste pusselbiten? Barnen först, mumlar tomten för sig själv, det är en investering för framtiden och snällheten. ”Det kan du skriva upp” säger han till sig själv och följer skyndsamt sitt råd.
En kall vind sveper mellan husen och små snötussar fastnar i Tomtens långa vita skägg. Alla barn får inte den julefrid de såväl förtjänar. Den saken kan ingen själv ändra på men lite snäll vem som helst vara. Vid parkeringen finner han Bosse mumsande på något han fått av en liten flicka som står där och klappar honom på mulen. Vuxna rusar förbi och ser ofta inte det barn ser som tillexempel en hungrig ren på en parkeringsplats. Barn tycks ha den där snällheten i sig som får dom att se när någon behöver en klapp på mulen. En jul-klapp liksom.
Väl hemma i den mörka Kolmårdsskogen hör Tomen någon uggla sjunga ”snälla-snälla” och fyller själv i ”barnen är viktigast” så det ekar mellan träden.
Själv tänder jag det första ljuset eftertänksamt och varligt som smekte jag bort en tår i ett barns öga. Ett barn som inte fick komma till sin rätt.
Det lilla ljus jag har brinner för dig och dig och dig ….