Folkbladet möter Frederick Eriksson och Omer Osmic, båda anställda på Cityfiske, vid deras lokal vid Refvens grund. Klockan är strax efter halv nio på fredagsmorgonen och synen ute på Strömmen är sig inte lik: mängder med döda fiskar flyter fram upp-och-ner på vattenytan.
– En katastrof! säger Fredrick. Tre-fyra års utsättning har gått åt skogen.
Läs mer: Mängder med döda fiskar.
Allt skedde på några minuter runt åttatiden på morgonen. Såväl Frederick som Omer fanns då på plats vid fiskelokalen.
– Det började med att de släppte på vattnet ordentligt. Sedan nöp de av det och då sjönk vattnet säkert en meter. Då flöt det upp tusentals fiskar till ytan, säger Frederick.
Vad dog de av, tror du?
– Jag tror simblåsorna sprängdes. Det måste ha blivit ett stort baksug, säger han.
Att de släppt på vattnet så pass mycket som på fredagsmorgonen har han dock varit med om förut. Men aldrig att fiskarna dött. Nu vill han veta vad som kan ha hänt.
– Vi ska försöka ta reda på det under dagen.
Han tittar ut över strömmen. Måsar är framme och försöker slita till sig fiskarna.
– Men de är lite för stora. Men vi har sett att de fått med sig ett par små, säger Frederick.
Aldrig har han varit med om något liknande. Inte Omer heller.
– Jag har varit här i 14 år och aldrig sett det något liknande. Det är katastrof, säger Omer.
Gösdöden är ett stort bakslag för Cityfiskes verksamhet. September, oktober och november är riktiga "gösfiskarmånader" och ett 50-tal personer testar lyckan utmed Strömmens kanter varje dag.
– Men nu blir det inget mer. Alla gösar har dött, säger Frederick.
Han säger att tre-fyra års utsättning gått förlorad och att de nu får börja om från början.
Utmed Strömmen stannar nyfikna Norrköpingsbor, och besökare, för att kolla vad det är som flyter på vattnet.
– Det är första gången jag är i Norrköping, säger en kvinna från Dalarna som ska på kurs över helgen.
– Nu blir jag riktigt ledsen, säger hon när hon inser att det är döda gösar som flyter fram.
Annelie Malmros och Lilian Lernås är ute på sedvanlig morgonpromenad med sina hundar. De kollar ner i vattnet.
– Tragiskt. Det är katastrof! säger Annelie.
– Förskräckligt. Vem får stå till svars för det här? undrar Lilian.