Även om han inte upplever att det är svårt att få sökande till lediga tjänster på åklagarkammaren, har det skett ett trendbrott i vart de färdiga kammaråklagarna och i viss mån myndighetens övriga jurister väljer att arbeta.
– Vi har sett att åklagare går till andra myndigheter för att arbeta som motsvarande verksjurister. I grunden tycker jag att det är roligt, men det är inte bra när vi behöver göra flera rekryteringar samtidigt. Att lära sig åklagaryrkets hantverk tar tid, därför är återrekrytering viktigt, säger Torsten Angervåg.
Just nu är man mellan tio och tolv åklagare (Inklusive åklagarassistenter och extraåklagare) på kammaren, vilket är färre än för ett år sedan. Det i sin tur ökar arbetsbördan för de som är kvar och det blir en ond cirkel där åklagarna kan känna sig otillräckliga och söka andra arbetsgivare.
– Det är frustrerande att det pratas om miljarder till polisen, vilket i sig är en satsning som jag välkomnar och som är fullt befogad, men man har glömt att hela rättskedjan måste fungera och något sådant beskedet har jag inte fått, säger Torsten Angervåg.
Han tror att det kan ha att göra med att alltför många politiker inte vet att åklagarmyndigheten är en självständig myndighet.
– Det finns en risk för att vi inte mäktar med det mer arbete som det innebär om polisen får mer resurser, säger Torsten Angervåg.
Om man räknar på en förstärkning med 10 000 poliser fram till år 2021 innebär det en jämförbar ökning med 200 poliser inom lokalpolisområde Norrköping, vilket kommer leda till ett ökat tryck på åklagarkamrarna i Norrköping och Linköping.
Åklagarmyndigheten håller sin budget nu men för att göra det även de kommande tre åren, skulle det innebära en minskning av 100 åklagare, av Sveriges totalt 950 åklagare.
– Det innebär att mer än var tionde åklagare skulle försvinna på nationell basis, säger Torsten Angervåg.
Fler poliser och hårdare straff är krav som hörs, kanske mer i valtider än annars, men varifrån ska alla nya poliser komma? Och behövs verkligen hårdare straff eller kan man tolka de lagar som finns på andra sätt?
– Naturligtvis ska straffet spegla brottets allvar, men jag tror inte att man per automatik löser något genom att höja minimistraffet för till exempel våldtäkt från två till tre år. Det flesta brott har en bred, vid straffskala och det är för få domstolar som utnyttjar straffskalan, säger Torsten Angervåg.
Sedan finns det röster som höjts för att alla som misstänks för brott där straffet är 1 års fängelse eller mer obligatoriskt ska häktas. Idag gäller det brottsmistänka som misstänks för brott med fler än två års fängelse i straffskalan.
– Har man gjort en analys av hur många som skulle komma i fråga? det är oerhört många som skulle häktas vilket det inte finns kapacitet för. Häktena skulle behöva byggas ut och varken polis eller åklagare har resurser att driva utredningarna med den skyndsamhet som lagen gör gällande, säger Torsten Angervåg.
Dessutom har NFC, Nationellt forensiskt centrum, ganska långa svarstider och fast Torsten Angervåg är åklagare tycker han inte att det är önskvärt att fler häktas för brott där de varken försvårar utredningen eller misstänks fortsätta begå brott.
Istället vill han se ökade resurser med fler polisutredare där åklagare kan vara mer delaktiga som förundersökningsledare.
– Plus att NFC får de resurser de behöver, säger Torsten Angervåg
Sommaren 2018 har inte inneburit så många och grova våldsbrott som tidigare somrar. En delförklaring kan enligt Angervåg vara att flera män i ledande positioner suttit i fängelse och att polis och åklagare tillsammans har ”vingklippt” kriminella gäng, vilket gjort att de valt att flytta.
Däremot ser han andra brott som ökar och som han ser mycket allvarligt på, som mordbränder och de dagliga polisanmälningarna om våld i nära relation.
– Relationsvåldet har med migrationen att göra och vi måste prata om det utan att skuldbelägga en hel grupp, men det är ingen tvekan om att det är ett kulturellt integrationsproblem som definitivt har ökat, mäns våld mot kvinnor och föräldrars våld mot barn, säger Torsten Angervåg.