– Ur led är tiden. Det var min första tanke när jag såg sädesärlan så här i januari, när den normalt ska befinna sig och övervintra nere i Afrika, säger Göran Andersson.

Så vad gjorde du?

– Jag lade ut lite krossad müsli och, jomen visst, dagen efter stod fågeln och pickade i müslin.

Artikelbild

| Göran Andersson har upptäckt en ensam sädesärla i Skärblacka.

– Sedan tog jag fram kameran och kunde fota den på cirka fem meters avstånd, utan att den verkade förstå vad jag gjorde.

Tänker du fortsätta mata sädesärlan?

– Ja, jag tänker i alla fall göra ett försöka att rädda den och eftersom det är ont om mygg och flugor så här års och det är ju vad den normalt äter, så har jag hängt ut en talgboll till den.

– Vi får se om den duger och om fågeln nöjer sig med talgbollen några månader fram till våren i april.

En ansvarig för fågelskyddsfrågor på Sveriges ornitologiska förening, ger dock inte fågeln så stort hopp:

– Att sädesärlan dröjt sig kvar i Sverige, beror säkert på att den inte har varit fullt frisk, för att orka en flygtur till Afrika. Och om inte vintern varit så mild, hade den nog inte klarat sig så här länge ens.

Kan man mata fågeln, så den klarar sig tills våren kommer?

– Det lär bli svårt, då den uteslutande lever på insekter.