Krönika Louis De Geer Konsert & Kongress, De Geergymnasiet, De Geersgatan, De Geer-statyn. Norrköping är fullt av referenser till ”den svenska industrins fader”.

Louis De Geer föddes 1587 i Liège i Vallonien, i dagens Belgien, där fadern var framgångsrik bankir. Familjen flyttade tidigt till Dordrecht i Nederländerna. Louis ägnade sig redan som ung åt handel och bankverksamhet och på 1610-talet gjorde han stora vapen- och kopparaffärer med Sverige. Våren 1618 besökte han Finspångs bruk som han kom att arrendera tillsammans med sin kompanjon Willem de Besche.

De Geers affärsförbindelser med Sverige blev allt mer omfattande, inte minst genom att han anlitandes för att förse den svenska armén med vapen. Det blev tydligt att han behövde befinna sig på ort och ställe. År 1627 flyttade Louis De Geer till Sverige och den 27 april samma år fick han svenskt medborgarskap. Rikskanslern Axel Oxenstierna ville att han skulle bosätta sig i Stockholm, men De Geer valde att flytta till Norrköping ”för landsortens bekvämlighets skull”.

Det vapenfaktori som Louis De Geer tog över i Norrköping hade grundats redan 1609 av hertig Johan av Östergötland, men det var med De Geer som verksamheten tog fart. Vapenfabriken blev en anläggning av storartade mått och redan på våren 1629 levererades 8 000 musköter, 1 000 ryttarvapen och 4 000 pikar. Efterfrågan på vapen sjönk när trettioåriga kriget upphörde 1648, men mer varaktigt blev det mässingsbruk som De Geer grundat. Det expanderade kraftigt och av De Geers testamente framgår att han betraktade det som en av sina förnämsta egendomar. Mässingsproduktionen var sedan Holmens bruks dominerande verksamhet till dess att pappers- och textiltillverkningen tog över på 1800-talet.

Förutom vapenfaktoriet och mässingsbruket hade Louis De Geer en lång rad anläggningar i Norrköping. Han anlade skeppsvarv, repslageri, hammarsmedja och bryggeri samt arrenderade kronans fiskeplatser och kvarnar på Kvarnholmen och Laxholmen. Därtill hade han planer på att starta en bank med filialer i andra städer. Om De Geer hade genomfört sin idé hade Norrköping haft Sveriges första bank.

Att Norrköping under Louis De Geers tid både blev en stor produktionsort för vapen och utförselhamn för den ökande järnexporten från Finspångs bruk gjorde att staden växte dramatiskt. Vid mitten av 1600-talet var Norrköping landets näst största stad.

Norr om Strömmen, i dagens Saltängen, växte från början av 1600-talet Nya staden fram. Här lät De Geer bygga ett palats, det s.k. Stenhuset som uppfördes 1627–1646 i rött och gult tegel. Det var dåtidens praktfullaste privathus i Norrköping och omfattade även två flyglar, ekonomibyggnader, stall, vagnshus, fähus och en brukshandel samt en stor trädgård. Sedan De Geer flyttat till Stockholm övertogs Stenhuset av hans svärson och förtroendeman i Norrköping, Carl de Besche. Palatset eldhärjades 1711 och revs, men under det 1700-talshus som i dag ligger i kvarteret Stenhuset finns en välvd källarvåning från De Geers palats.

Louis De Geer gifte sig 1612 med Adrienne Gerard (cirka 1590–1634), även hon född i Liège. Paret fick sexton barn och minst tre av dem föddes i Norrköping. De flesta överlevde fadern och släkten De Geer lever kvar i Sverige än i dag.

Med tiden kom industrimannen att spela en allt viktigare roll i sitt nya hemland. Exempelvis värvade han under kriget mot Danmark 1643–1645 en nederländsk flotta åt svenskarna på kredit. För att komma närmare regeringsmakten rent fysiskt flyttade De Geer 1645 till Stockholm där han uppförde ett ståtligt stadspalats på Södermalm.

Under en affärsresa till Amsterdam avled Louis De Geer efter några dagars sjukdom den 19 juni 1652 i sitt 65:e levnadsår. Han begravdes i den vallonska kyrkan i staden.

Det finns i stor sett bara räkenskaper och affärsbrev bevarade efter De Geer. ”För eftervärlden framträder han därför främst såsom den sträve, på sin rätt pockande affärsmannen med ett och annat drag av den djärve och hänsynslöse spekulanten”, står det artikeln om honom i Svenskt biografiskt lexikon. Men de knapphändiga källorna visar även andra sidor av hans personlighet. Han var djupt religiös och utövade ”en storartad välgörenhet särskilt mot lidande trosförvanter”.

Louis De Geer har i år varit aktuell på Norrköpings konstmuseum. Konstnären Carl Johan De Geers utställning Släkten och slavarna handlade om hans förfaders inblandning i slavhandel. Louis De Geer grundade och var huvudägare i Svenska Afrikakompaniet, som bland annat sålde elfenben och guld – men också slavar.