Wigh är alltid på plats
Ulf Wigh är en tävlingsmänniska. Han är nyhetsjägaren som alltid vill vara först. Han är mannen bakom de första bilderna på de stora olyckorna och de värsta tragedierna. Han driver aktiebolag i blåljusbranschen, men drömmer om en sommarsemester på Öland tillsammans barnbarnet.
På den här skärmen kan man se var det åskar och prickar i olika färger talar om när blixten slog ner på olika platser.
Foto: Jonas Tetzlaff
För det var då den stora olyckan på Liseberg inträffade och byggraset i Kista när en person omkom. Ulf Wigh berättar om hur han först hör att tio ambulanser skickas till Liseberg, sedan tio till och sedan även från Ulricehamn och Borås och från överallt. Självklart var Ulf Wigh först med den nyheten. - Det är konstigt. Jag får en kick, säger han. Ulf Wigh är inte blodtörstig. Han har ingen glädje av att folk skadas och dör i den ena vidriga olyckan efter den andra. Han vill bara vara först. Bäst på plan. Snabbast av de snabba. Present blev starten
Att hans yrkesliv har kommit att handla om blåljusnyheter är en slump. Mormor förbjöd honom att gå till fritidsgården i Norrköping. Som plåster på såren köpte pappa en gammal polisradio som för 14-årige Ulf var en mer spännande sysselsättning än allt annat. Han tog cykeln till olycksplatserna och snart var han snabbare på plats än Norrköpings journalister. Det blev en utmaning, en tävling. Samma år sålde han sin första nyhetsbild för en femma. Det gick utmärkt att försörja sig som frilansfotograf ända tills han fattade beslutet att flytta ut på landet. Den dåliga vägen gjorde att han plötsligt kom sist till olyckorna. - Jag trodde väl att jag hade mer kraft i gaspedalen än vad som var fallet, förklarar han. Det blev till att tänka om. Med en antenn på ett vattenledningsrör som satt fastsurrad i en tall hade han tio mils räckvidd. När han tjänat ihop 50000 kronor investerade han i en 40 meter hög mast i aluminium och gjorde samtidigt aktiebolag av företaget. Det är 20 år sedan. Några år senare tillkom en fem ton tung och 96 meter hög mast. Den kostade 300 000 och räckvidden ökade betydligt. En person anställdes, ännu en mast tillkom och fler anställda. Hör vad andra inte hör
Plötsligt höjer han handen för att tysta oss, snabbt knappar han ett nummer på sin mobil och skickar en frilansfotograf till en vägkorsning någonstans utanför Uppsala. Två personbilar har frontalkrockat. Jag och fotografen tittar häpna på varandra. - Hörde ni inte att det var Uppsala, det hörs ju på dialekten, säger han. Vi har inte hört någonting, ingen dialekt, inget om någon olycka, ingenting. En stund senare är det dags igen. - Nu är det Umeå, det hör ni väl i alla fall, en norrlänning? Nej, vi hör ingen norrlänning. Bara ett förfärligt knaster, oupphörligt. Spridd över hela landet - på master lite här och var - har Ulf Wigh sin teknik. Han har, utan en enda utbildningsdag, byggt ihop allting själv med teknik och apparater av bästa kvalitet från USA och Tyskland. Alla stora händelser passerar det lilla rummet. Att polisen i rask takt slutar använda sig av polisradio bekymrar inte Ulf Wigh nämnvärt. Polisens nya kommunikationssystem går under namnet Rakel och ska effektivt hindra både banditer och media från att följa polisen i deras arbete. Den stora yrkeshemligheten
- Det är inte omöjligt att knäcka Rakel, säger han. Ofta får han frågan om hur hans verksamhet egentligen går till, men besvarar aldrig frågan. En gång lyssnade han på fartygstrafik om ett kustbevakningsfartyg utanför Spaniens kust som råkat i svårigheter. Han ringde upp närmsta tidning i Spanien och frågade vad som hände, men fick svaret att inget alls hände utanför deras kust. Den spanske journalisten var helt säker. - En timme senare ringde spanjoren och frågade hur i helvete jag uppe i Sverige kunde veta att ett fartyg sjönk utanför Spanien när han som satt bara några mil från platsen inte visste något. - Det blev ett ganska långt samtal. Åtta personer gick till botten med det fartyget, det minns jag, säger han. Andra händelser som etsat sig fast i minnet är diskotekbranden i Göteborg och polismordet i Malexander. Ulf Wigh jobbar omänskligt mycket, sover lite men röker konstant. I bland har han en tältsäng på kontoret och sover lite samtidigt som han lyssnar och skickar sina nyheter över landet. En gång blev han sjuk. När han kom in med ambulans till Vrinnevisjukhusets akutmottagning sa personalen: - Men Ulf Wigh, inte kan du vara här hos oss, hur ska vi då veta vad som händer?